lördag, maj 7

Jaha okej, eventuellt så har tårfesten som har varat i två dygn (är den över?) något att göra med hormonnivåer och att mina bröst ba NU KÖR VI WOOP WOOP! Eventuellt var det viss sömnbrist och eventuellt den lilla detaljen att allting släppte när vi kom hem. Eller eventuellt alltihop samtidigt. Jag pendlar mellan att vilja slicka mitt barn i ansiktet (jo, true story. Den instinkten fick jag förut.) till att vid min mörkaste stund igår sitta med henne i famnen med hjärtklappning och gråta av trötthet och känna MEN UNGJÄVEL JAG ORKAR INTE för att hon vägrade somna och var sur för att hon inte fick suga på mina bröst och/eller äta. Alltså hon fick såklart äta först, men dom kommer ju liksom till en punkt när magen är full och resten bara kommer upp och nappen var HELT VÄRDELÖS när hon kände lukten av riktiga boobz. Och Andreas tog henne såklart så fort han hade fixat klart vad det nu var han fixade men då blev jag äh-hä-hä-nnu mer ledsen för att han var tvungen att trösta henne när jag behövde att han tröstade mig. Plus såklart känslan av att vara en helt totalt värdelös och genomrutten morsa för att jag ens tänkte så. Inatt har jag sovit typ hela natten och tänker bara att hon är världens gulligaste.

3 kommentarer:

egoistiska egon sa...

Googla babyblues! Jag började gråta kl 19 varje kväll och blev deprimerad. Nästa morgon: allt fint. Så sjukt märklig grej. Och svinjobbigt. Ta hand om dig och låt Andreas ta hand om er.

Hanna sa...

Men åh, att inte jag eller nån annan berättade om babyblues innan?

Hanna sa...

Eller va fan, det är ju en sak att veta och en sak att relatera det till egna känslor.