måndag, maj 9

Okej, så jag bara klagar här dårå. Kul av mig. Här kommer mer klag: jag fick spänningshuvudvärk igår och barnet valde just igårkväll att demonstrera att hon visst det har ett par lungor. Alltså det var ju skitsynd om henne som var så uppenbart störd av nånting (förmodligen lite för mätt pga föräldrar som inte fattade att barnet inte fattar skillnaden på ont i magen och hunger och därmed matade en redan övermätt bebis *sad parent emoji*) och vi var två och det gick ju bra men vi ba alltså hur gör föräldrar med kolikbebisar? Hands fucking down, ni förtjänar nobelpris allra minst. Har tänkt så mycket på lyxen av att vara två och hur dom där tio pappadagarna snarare borde döpas om till VAM - vård av mamman. Fördelning här hemma nu: 0% jag, 100% Andreas. Jag försöker att inte ha dåligt samvete för det utan känna att det är rättvist plus jag behöver det och Andreas tycker ju det också och säger att han vill ta hand om mig (lovez him) och njuta av lyxen. Tanken på att komma hem och vara hormonellt paj och mentalt slut och fysiskt ostabil OCH ha en nyfödd bebis på egen hand? Tror inte jag hade pallat alltså. Ensamstående föräldrar är således också hjältar.

Inga kommentarer: