söndag, maj 8

Vi var tillbaka på SöS idag för barnmorskekontroll och den avdelningen följer samma skyltar som dom till Planerade snitt och jag blev så jävla sur. Om jag hade blivit lyssnad på en av alla tjugo gånger jag sa nånting om det som rörde min kropp hos nån av dom sju personerna vi pratade med innan allt satte igång automatiskt hade jag kunnat gå dit och fått mitt barn helt utan hell on earth. Det och den här JÄVLA amningshetsen gör mitt sinne mörkt. Alltså jag ska skriva nåt ordentligt om det någon dag, men den är en av tre grejer jag upplever skuldbelägger och förstör mer än det hjälper. Obs ALLA GÖR SOM DOM VILL/MÅR BRA AV, jag tror bara att många gör det på grund av skuldkänslor. Jag ammar inte för att det inte blev så, för att Ellen fick mat på neo och gillade den och för att känslan av att min kropp skulle vara nåt annat än min efter en förlossning där mina första ord var jag känner mig våldtagen (tyvärr true story) var för mycket att hantera. Jag ammar inte och vi har världens nöjdaste (NO JINX) unge som får massor med närhet och går upp i vikt och har noll magproblem och som added bonus så får både jag och Andreas sova sex timmar i streck eftersom vi kan turas om på nätterna. Jag ammar inte och jag VET att det är bäst för oss, men jag känner mig ändå som Världens Sämsta Mamma när den där lilla pipmunnen fågelpickar på mina bröst så fort hon tycker att maten inte kommer snabbt nog. Varenda informationshäfte, 1177 och för att inte tala om alla jävla lappar på MVC, BB och BVC pratar enbart om amning. Möjligtvis med en liten brasklapp om den som inte kan. Alltså till och med vid mjölkkylen på BB sitter det en lapp med tio riktlinjer för att få mammor att amma. No joke. I get it. Amma är svinbra för den som vill/kan. Det är klart att ett naturligt sätt att mata sin bebis ska promotas, men det här är inte information om fördelarna med amning. Det här är propaganda för Det Enda Rätta Valet och tillbakahållen information om man råkar tillhöra the dark side. Som om det inte vore jobbigt nog med alla hormoner och nyheter i livet med bebis liksom.

12 kommentarer:

Emma Esteban sa...

❤️️❤️️❤️️
Vet precis hur den där hetsen känns i varenda vrå i kroppen. Men du vet bäst vad som känns bra för er lilla familj och er lilla skrutt kommer må så jävla fint för hon har ER.

Pippigull sa...

Ååå skuldbeläggandet!!! I min mammagrupp var några mammors fokus mest på att de inte kunde amma än på barnet och hur bra de t växte med ersättning. Det är helt orimligt att landstinget (BB, mvc, BVC mfl) helt enligt "reglerna" ska skuldbelägga nyblivna mammor runt amning. Jag hade turen att det fungerade men hade aktivt peppat mig själv innan att inte falla in i fällan man tvingat n många vänner i - att man är en sämre mamma om amningen inte fungerar.
Själv är jag uppväxt mycket lyckat på flaska.

Hur kan det vara möjligt eller TILLÅTET att ha ett klimat som är.så fientligt mot föräldrar som av olika anledningar inte kan eller vill amma? Det ger också en möjlighet för båda föräldrarna att få samma anknytning.

Hanna sa...

BÄST: http://www.attflaskmata.se/om-petra-jankov-picha/

Hanna sa...

Åh stå på dig! Finns till och med studier som gjorts på tvillingar som visar noll skilnad mellan ersättning / amningens gäller viktökning och all annan utveckling, annat än att de barnen som fick ersättning hade MINDRE allegier. Kram och grattis till din lilla älskling!

Anonym sa...

Du skulle varit med i min mammagrupp, där var man ett ufo som ammade istället. Syrliga kommentarer som ojojojdå så duktig man var då som ammade. Fick liksom lägga fram det som att jag är ju lat så det passarmig för att verkligen understryka att jag på inget vis kände mig duktigare än någon annan. Man fick en präktighetsstämpel på sig. Och sen när jag valde att köra på plockmat istället för puréer, då späddes det hela på och jag märkte hur det tisslades bakom ryggen.
Som tur var kände jag mig väldigt säker på mina beslut och kunde ändå vifta bort alla dryga kommentarer.
Jag önskar att ingen skulle behöva känna sig skuldbelagd, oavsett hur man väljer att göra. Fan, vi matar våra jävla barn. Dom lever och växer. Kan inte förstå hur det ska behöva vara konstigare.
Hoppas verkligen att stressen släpper för dig och att du slipper ha dåligt samvete. Att du bara får njuta nu av att hon är här och att hon är så sjukt gullig! Kram till er! /hannamag

Mirijam sa...

Du är ju så överfylld av hormoner nu så det är svårt att inte bry sig om vad andra tycker, men alltså jag har inte ammat något av mina barn och de är ju helt amazing på alla sätt och vis så försök försök försök skit i allt vad skuld heter (jag vet, superlätt att säga) och bara gör det som är bäst för er! <3

Åsa sa...

Jag vart så störd över att alla under hela graviditeten hetsfrågade om jag tänkt amma eller inte. Som om det alltid var ett val. Och exakt hur länge dessutom. Och det enda rätta svaret verkade alltid vara Ja jag ska amma i minst ett år!
Det här är ju i USA och nu vet jag inte hur det är i Sverige men det verkar ganska samma lika med enorm press att inte bara försöka, men att lyckas, amma. Det är ju precis som du säger, kul om det funkar och känns bra. Men annars löser det sig ju på annat sätt. Viktigast är att du och bebben mår bra.

Lisa sa...

Oh ja, aldrig blir en väl så skuldbelagd som när en är en nybliven mor! Det ironiska är ju att man inte kan "göra rätt", alltid finns det någon som vill skuldbelägga, oberoende val, eller utfall - för ofta är det ju inte ens aktiva val som gör att det blir som det blir. Jag blev så himla skuldbelagd av vård och omgivning för mitt planerade snitt (ungen satt i säte), för "det är ju så himla dåligt för barnet" som inte får den där naturliga stressen som en vaginal förlossningen bidrar till, som inte får allergiskyddet som en vaginal förlossning bidrar till, och till råga på allt kom jag så lätt undan (värst av allt!). Och det satte sig så djupt det där att jag under en väldigt lång period (ett år eller så) inte kände mig omo en "riktig" mamma, för mitt barn kom ju till världen liksom genom fusk. Och sedan skuldbelagd från vissa håll pga att mitt barn vägrade nappflaska, bara ville amma och jag inte klarade av att ta fighten -> dålig jämställdhetsivrare som inte klarade av att dela ansvaret med pappan... Väntar nu min tvåa och tänker att det förhoppningsvis är lite lättare att hantera allt tyckande den här gången.

Lisa igen sa...

Nu blev det värsta ranten här uppe, men med det ur hjärtat vill jag bara säga GRATTIS TILL SICKEN GÖLLIG UNGE! Ni verkar vara ett så himla bra team, du och din kille - heja er!

Emma Danielsson sa...

kan inte ens förstå hur amning är ett ämne som folk orkar obsessa om. det är ju sjukt härligt att vi ens har ett val här känner jag.

jag blev inte ammad som liten eftersom min syster är adopterad = mamma ville det skulle vara lika för båda. har inte lidit det minsta av det på något sätt. varken jag eller min syster var sjuka som barn (jag har inte ens haft vattkoppor) och har inga allergier what so ever.

berättaren från mobilen sa...

Grattis till lillan! Det är helt rätt att ni gör det som känns bäst för er. Jag håller med om det vidriga i den där amningshetsen som pågår. När min dotter föddes hade jag planerat att amma eftersom jag fallit för grupptrycket och allt prat om att "det är naturligt". Sedan fungerade det inte, mjölkproduktionen kom inte igång och dottern rasade i vikt, och jag kände mig som världens sämsta mamma och inte heller som en "riktig kvinna" som inte klarade av det där "naturliga" som jag blivit intutad att "alla" kvinnor skulle klara av... Så jag varvade med flaska de första fyra veckorna och pumpade för livet tills mjölken rann till, bara för att göra BVC- sköterskorna nöjda medan jag kände mig som en mjölkkossa som satt där med pumpen flera gånger om dagen. Det är fördjävligt att kvinnor ska skuldbeläggas för att de inte vill eller inte kan amma. Det är fan mobbing!

Linn sa...

Emma Esteban HJÄRTA!

Pippigull: Ja, men det är helt jävla sjukt. Alltså det borde ju vara fokus på att barnen får mat och att mammorna/föräldrarna mår så bra som möjligt. Nu har jag ju inte ammat oh borde väl därför inte uttala mig alls, men känner mig ändå rätt jävla säker på att amningshetsen har jävligt mycket med förlossningsdepressioner att göra. Grejen att aldrig få vara ifred, aldrig vila, konstant vara där för någon annan hade ju knäckt vem som helst på en vecka. Lägg till nio månaders graviditet plus hormoner, en förlossning och sömnbrist på det...

Hanna: Har läst allt som finns på nätet så jag känner mig trygg i vårt val. Är bara förbannad på att det krävs aktivt jobb att hitta information om att mata barn på annat sätt än genom amning samt att informationen som finns ofta också är delvis skuldbeläggande. Prova att gå in på t ex semper.se och det första som kommer upp är en LAGSTADGAD disclaimer om att dom vet att deras produkt är inferior till amning. DET är sjukt.

Hanna 2: Tack! Och gull!

Hannamag: Nej, men samma här. Alltså jag är såklart helt för ALLA sätt att mata sina barn. Jag kan bli frustrerad på icke-amningsdrevet också. Jag vill bara ha neutral information så jag kan välja själv vad som är bäst för mig och min familj liksom. Och jag har inte så dåligt samvete egentligen. Det är bara när jag är trött och ungen är tröttare och använder mina bröst som nån form av picktavla med munnen. Hon är fan förvånansvärt bra på att pricka bröstvårtorna trots flera lager kläder emellan.

Mirijam: Nej, jag vet. Och det ÄR ju rätt. Jag känner det och vi har det ju svingött här hemma, men som du säger så går ju även hormoner på högvarv och dom lyssnar ju ogärna på logik.

Åsa: Gud, att det ens är nån form av grej folk frågar om är ju helt sjukt! Vad har andra med det att göra egentligen? Har egentligen bara haft diskussionen med min pappa (bad honom högaktningsfullt dra åt helvete) och Andreas ena syrra som jag pga ej min familj inte kunde be dra åt helvete, men som jag iallafall stängde av rätt snabbt med ett "hur vi matar vårt barn har väl inte så himla mycket med dig att göra". Med vänlig hälsning, lättkränkt_83. Tack för kommentaren också!

Lisa: Åh, den där har jag "en del" att säga om också. Vi träffade 4 läkare och flera barnmorskor innan det var dags för att undvika exakt det förlopp som blev eftersom jag hela tiden kände mig mycket tryggare med kejsarsnitt och EXAKT samma argument användes för (mot) mig. Nästa gång kan dom dra åt helvete för det enda som hände var samtliga fel som kan ske under en vaginal förlossning (syrebrist i livmodern, utdraget förlopp, medtaget barn, sugklocka, utmattad mamma). Jag har sett till att det står i min journal från den här förlossningen att läkarna som efterbehandlade starkt rekommenderar att jag får snitt godkänt så tidigt i min graviditet som möjligt nästa gång. Och herregud! Du gör rätt! Det som är bäst för dig och din familj är ju det som funkar för er! Heja heja!

Och tack! Vad snällt sagt!

Emma: Nej, men inte jag heller. Och tack för peppen!

Berättaren: Jag är ledsen för att du fick en sån hemsk start! Klart att det hade varit bättre för er att du fick göra det som kändes bäst!