lördag, augusti 16

Jag vet inte vad för spännande saker ni tae er för en lördag som denna, men jag ligger i soffan och kollar på svtflow och spelar candycrush och lyssnar på när min kille monterar ner garderober i vårt sovrum. Jag är liten och ynklig och ömklig idag, med tårarna precis i ögonkanten hela tiden. Ibland svämmar dom över, rinner ner för kinderna, ner på halsen, till nacken. Livet är så jävla oberäkneligt. Flyktigt. Hemskt. Snabbt. Det känns dom om meningen med hela skiten är att det absolut inte finns nån mening. Vi föds, vi lever och livear ett liv, vi dör. Allting runtomkring går vidare, om än lite trasigt på sina ställen, men ändå vidare som vanligt. Det finns ingen plan. Vi är helt oviktiga som individer i det stora hela. Det är ingen tröst direkt.

4 kommentarer:

Hanna sa...

Mirijam sa...

Själv känner jag tvärt om, att det är rätt gött att vi inte "ska" ha någon mening. Då slipper en fundera på hela meningen med livet-grejen och det är ju asskönt. Kram

JJ sa...

Ja, den frågan är väldigt klurig och jag blir lite smått galen när jag försöker lista ut svaret, så jag håller nog med föregående talare om att det är lika bra att inte tänka för mkt på det. Börjar jag därefter tänka på varför jorden existerar och varför vi har landat på denna planet då blir jag helgalen. Hoppas du haft en lite bättre söndag men tänker skicka över en liten countrysång som kanske kan hjälpa lite annars, en av dom som är sådär löjligt roliga. Massa styrke kramar

Linn sa...

Hanna: tack!

Mirijam: ja, det är ju onekligen ett bättre sätt att se det på.

Jennie: haha, tack!