onsdag, februari 20

Kan inte sova/att inse mina begränsningar

Har grinat i telefon till en av mina bästa samt hulksnorat ner min killes tröja. Det går total rundgång i min skalle och jag vet inte riktigt vart jag ska ta vägen i det här. Jag hatar att jobbet tar så mycket energi och jag vet fan inte om jag pallar. Det är liksom inte värt det? Jag kan inte tillräckligt mycket? Jag orkar inte?

Så värt dock att jag har så himla himla fint skyddsnät som bara säger smarta saker och torkar mina tårar och skickar fina sms och begraver mig i kramar och... Alltså, fy fan för att göra det här på egen hand. Min stoltaste grej i mitt liv är att jag har lärt mig vara liten hos andra istället för att bita ihop och vända det inåt. Har spyångest i magtrakten nu liksom, hur fan hade den varit om jag var ensam?

2 kommentarer:

anydaynow sa...

Linn, det låter onekligen som att det börjar bli dags att byta jobb. Kram!

Colombialiv sa...

Håller med anydaynow! Det verkar inte hållbart någonstans.