torsdag, februari 14

A little thing called love?

Alltså igår, typ finaste kvällen sen vi träffades. Jag tycker så himla himla mycket om honom och well, det känns nästan bisarrt hur lätt allt är. Jag sa det på restaurangen. Att jag inte riktigt vet hur man gör det här. Att det är en ny situation att bara lita på att det han säger är sant och känna i magen att det är det också. Att jag inte vill fortsätta det här om det inte är på riktigt för det kommer göra för ont. Att det skrämmer mig att ingenting är svårt för det känns som lugnet före stormen. Han pussade mig över bordet och sa Jag vet. Men det ska ju vara så här.

Jag gillar hur vi pratar. Jag gillar hur han tänker. Jag gillar att han säger till mig när han inte förstår vad jag menar. Jag gillar att han förstår vad jag menar, most of the time.

Jag gillar att han får mig att känna mig smart rolig het snäll. Bloggen, jag tror jag är kär.

10 kommentarer:

Matilda sa...

Hurra! Han låter perfekt för dig. Så där ska det vara, som han säger.

Maria sa...

Åååååh! Hurra!

Sofie sa...

men åh! så jävla fint! grattis till dig (och honom såklart)

nippertippa sa...

Åååh, blir så glad! Och; lyllo honom!

Josefine sa...

HURRA! Bästa grejen ju <3

egoistiska egon sa...

Jippie!

emma sofie w sa...

men HURRA!! så himla himla fint ju!

inte skyldig sa...

Ååååh!

Linan sa...

Jippi! Nykär på våren, underbart!

Mirijam sa...

Woohoo, PEPPEN!