Han handlar så jävla mycket mat och jag undrar om det kommer fler på middagen och jag tycker inte ens att det är konstigt när jag säger det, fast det är klart att det är skitkonstigt om han skulle bjuda hem folk till mig utan att säga till innan. Han står med korslagda ben lutad mot köksbänken och tittar på mig när jag lagar mat. Berättar saker som gör att jag börjar asgarva och inte kan sluta och måste böja mig ner för att jag får kramp i magen.
Ibland tittar han på mig på det där sättet som gör att jag känner mig helt naken och måste vända bort blicken för att kunna andas igen, sen fnittrar han när jag blir blyg.
Den här killen alltså, det känns som om det är på riktigt.
Den här killen alltså, det känns som om det är på riktigt.
10 kommentarer:
Kan du berätta mer om vem han är? Eller känns det fel? Jag är bara så nyfiken :) Det låter underbart!
Jag tänker lite så här: det jag hänger ut här får vara mina tankar, mina känslor, min del av verkligheten. Jag är inte ens säker på att det känns okej att skriva det jag skriver nu. Så tyvärr, no deets on the dude.
Älskar att vi får vara med så mycket som vi får. Jag blir som pirrig av att läsa om allt pirrigt!
Sorry, min webbläsare publicerade samma kommentar tre gånger av någon anledning.
Men gud så romantiskt!!!
Det är på riktigt!
<3
Ös på med slisk, det är ju underbart att läsa om! Fan vad härligt Linn.
Och gott att höra att det kan bli sådär igen, jag måste ju våga tro det liksom, mitt i den läskiga och plötsliga singelheten.
Kram och grattis, eller vad man nu säger.
Jag vill träffa honom nu Linn! Tycker det är på tiden.
Men så himla fint!
Skicka en kommentar