söndag, februari 24

Jag tycker det är så himla jobbigt att känna efter vad jag vill. Jag har inget svar på det. Eller jag har ett svar men det är mer en dröm och mer framåt än just nu så det hjälper inte så mycket. När jag har känt så här tidigare har jag flyttat. Först till Göteborg sen Melbourne sen hem igen. Då är det lite som att livet bara får hända och huvudet blir så himla upptaget med att allt är nytt och kaos så det är liksom ingen idé att känna efter. Men nu vill jag inte flytta. Jag bor här nu. Jag BOR här nu och det förstör min vanliga (flykt)lösning.

Det kommer bli bra, det blir ju alltid det, men just nu just idag känns det bwuuuuuööh.

4 kommentarer:

Colombialiv sa...

Men jag tänker lite såhär, just nu kanske du inte framför allt behöver fly från en geografisk plats, utan från en situation. Dvs jobbet. Säg upp dig. Eller sök tjänstledigt ett tag. Du är så himla himla duktig, det är ju omöjligt att du inte skulle hitta något annat mycket bättre där du slipper må som du mår nu.
Kram!

emma sofie w sa...

Jag flyr också när förändring måste ske, flyttar eller sticker iväg, och ja, det funkar ju för stunden. Men jag tänker att Colombialiv kanske har en poäng i att en ofta kanske flyr från situationer mer än geografiska platser?

Och det är fett jävla svårt att komma fram till vad en vill, men, någon gång gör en väl det. Kram och pepp, och som du säger, det blir ju bättre.

Johan sa...

Jag har nog inte så mycket konstruktivt att komma med, men känner igen mig i flykttankarna. Har kommit på mig själv ett antal gånger med planlöst att sitta och växla mellan platsannonser och Hemnet, men om man är trög som jag så stannar det oftast med tankar och grubblerier.

Linn sa...

Colombialiv: Klart att du har mycket att komma med! Och du har rätt. Och tack! Och ett av råden kommer jag faktiskt göra slag i snart.

Emma sofie w: Ja, jag håller med dig och henne också. Den här gången är det dags att stanna och ändra andra saker istället. Och det kommer bli bra, det blir ju det på nåt sätt. Kram och tack!

Johan: Oftast gör det ju det, men nånstans vet jag att jag bara kan göra det så länge och sen måste jag ta tag i det för det blir så himla ångestfyllt. Hoppas du hittar peppen för att stanna eller flytta också!