fredag, februari 1

Det är ju inte alltid det hjälper, men det är stora framsteg iallafall

Ibland när vi inte har träffats på ett gäng dagar för att livet kommer emellan så tänker jag att han har glömt mig och är ute och letar efter nån annan och så får jag värsta suget i magtrakten. Sen tänker jag att jag absolut inte har glömt honom och varför skulle han då ha glömt mig och så tänker jag att jag måste skärpa mig.

3 kommentarer:

Heléne - mitt så kallade liv sa...

Määä, precis. Varför skulle han glömma? Klart han inte gör, det är ju du!

Kram

Linn sa...

Men gulle dig! Samtidigt, jag är inte ens hälften lika kul i verkligheten som de glimtar som finns här. Jag jobbar, blir trött och vill ligga hemma i soffan MINST lika mycket som alla andra. Tänker att han kanske tycker att jag är trökig.

Heléne sa...

Äsch. Om en vän hade sagt så om sig själv, vad skulle du säga till hen då? Tänk på det och säg det till dig själv också!