söndag, februari 24

Pityfesten

Ja, man kan säga att jag har lite av en livskris. Jag bara grinar HELA TIDEN och vill ingenting. Jag vill inte gå ut. Jag vill inte vara inne. Jag vill inte träffa nån, inte heller vara själv. Jag vill inte jobba men inte vara ledig. Inte äta. Inte sova. Inte jävla existera.

Jag ringer mamma och gråter i en timma, snyftar det är så jobbigt att vara vuxen mamma. Andas stötvis med tårarna som ett vattenfall över ansiktet medan hon säger tröstande saker och kramas med orden. Säger gå ut med dig unge! och jag säger ja och lägger på och vänder mig i soffan. Kollar in i teven men hör inte ser inte. Sverige tar silver i stafetten och jag gråter lite till.

Livet, jag gillar inte dig så värst mycket just alltså.

4 kommentarer:

Agnes sa...

Alltså fy fan! Känner att jag själv just nu är på väg att klättra upp lite mer för den där backen som kallas vuxenlivet. Så jävla mycket tack för att du skriver om det här (alltså verkligen!) för jag tänker ju inte direkt blunda och hoppas att krav och måsten försvinner och då är det skönt att det finns fler som också tänker och känner att det inte är så jäkla lätt hela tiden. Ingen sugarcoating och det gillar jag! Heja dig!

Yes but no sa...

Man kan säga att vi är på något av samma ställe just nu. Här krisar det som attan och jag känner SÅ ifen mig i vad du skriver.
I know it's not much, men jag tyckte i a f att det var skönt att veta att man inte är själv om det. Luta dig på alla du har, det verkar vara plenty av fina människor i din närhet. Heja dig!

Linn sa...

Agnes: Alltså, it's my pleasure. Eller ja inte pleasure men det här är ju min outlet för att få ur mig grejer liksom. Och tack!

Yes but no: det är ju typ det bästa som finns med bloggar: att man får nån annan att känna igen sig i. Och det är much! Det är så jävla fint att du/(andra) tar dig/er tid att skriva snälla grejer och liksom BRY dig/er fast det bara är på interwebz liksom. Heja dig också. Nånstans får vi väl hoppas att livet vänder även för oss?

Tärningen sa...

Öppet och fint och modigt. Och alla känner nog så någon gång. Jag har gjort det. Nu vet du hur det känns på botten, fatta hur känslan kommer vara när allt vänder och känns helt jävla underbart. Hellre toppar och dalar en en rak jäkla linje av intetsägande.