måndag, januari 27

Och det är dom här generna jag vill föra vidare?

Igår vaknade jag av att jag var arg, anledning ytterst oklar. Det är inte ett så trevligt sätt att vakna på och det gör en verkligen inte till en speciellt snäll människa att vara ihop med. Till exempel så gick jag upp, i tystnad, och började plocka undran lite, i lite mindre tystnad, och sen gjorde jag frukost till mig själv enbart. Vem gör frukost bara till sig själv? Samt vem fan äter den i demonstrativ tystnad vid köksbordet? Sen gick jag, i tystnad, och lade mig i sängen och läste en bok jag redan har läst och tyckte extremt synd om mig själv och svarade nekande på Är du sur på nåt? Kan du prata med mig? varpå jag började storgrina när Andreas hade duschat och klätt sig och ba jag drar upp på stan en sväng för att jag kände mig övergiven och egentligen ville följa med fast jag hade betett mig som en idiot. Jag fick följa med när jag väl hade snyftat färdigt och krupit upp ur täckena och snorat färdigt. Det var snällt. Sen fick jag lunch på Broken (jag har sagt att jag ÄSLKAR Brokens quesadillas va?) och där, över fajitas och fish n chips, pratade vi lite om det här med barnalstring. Helt odramatiskt äru sugen på barn? ja, men lite ändå, du? ja, lite kanske. *trycker in en tugga guacamole och pommes frites* Obs, inte än, men ändå lite fint att prata om. Sen hade jag ångest resten av kvällen över världens tillstånd och över att vårt eventuellt kommande barns hälsa och över min hälsa och Andreas hälsa och well, lite allting. Det känns tryggt att vara så mentalt stabil ändå. OBS. Jag är inte gravid och jag planerar inte att bli det any time soon, men det är väl allmänt känt att det alltid är bäst att oroa sig i förhand. Så. Slut obs.

Inga kommentarer: