Alltså jag går inte omkring och känner mig ensam. Jag mår skitbra. Och det förra inlägget var inte menat som sympatihoreri utan mer en förklaring. Typ.
Ja ja. Men ändå. Du är himla fin Linn och du kommer hitta nån himla fin. Men jag hajar att du inte behöver må dåligt för att du ibland tänker de där tankarna om att du vill träffa någon.
Gulle dig! Och det är väl klart att dom tankarna finns. Det finns väl ingen som är singel som kan hävda att dom aldrig nånsin är rädda för att inte träffa nån. Men det är ju inte det enda jag tänker på liksom. Och även om jag vet att ni vet det så känns det ändå ibland som att jag vill förklara att jag inte är deppig jämt.
Som folk är mest, fast kanske lite mer öppet grinig. Jag har en man och två barn och ett hus i en småstad. Förut var jag en sån som läste böcker och drack öl, lagade mat och var härlig. Nu är jag mest en morsa med för lite tid som käkar kycklingpinnar och förtielva pastor med tomatsås.
2 kommentarer:
Ja ja. Men ändå. Du är himla fin Linn och du kommer hitta nån himla fin. Men jag hajar att du inte behöver må dåligt för att du ibland tänker de där tankarna om att du vill träffa någon.
Gulle dig! Och det är väl klart att dom tankarna finns. Det finns väl ingen som är singel som kan hävda att dom aldrig nånsin är rädda för att inte träffa nån. Men det är ju inte det enda jag tänker på liksom. Och även om jag vet att ni vet det så känns det ändå ibland som att jag vill förklara att jag inte är deppig jämt.
Skicka en kommentar