En annan härlig sak med att vara singel är den underbara frågan men varför är DU singel?! Jag förstår att det oftast är menat som en komplimang, men det känns inte så. Jomen serru jag är skitdålig på att ragga. Går jag ut hänger jag mest bara med mina kompisar och om jag får välja så går jag hellre ut och käkar än att gå på krogen och det ökar inte direkt mina chanser att träffa nån. Eller så är det ingen som blir kär i mig. Jag är okärbar.
Kan man kanske inte svara. Så man kanske inte behöver fråga heller.
Inlägg
Boss lady
10 timmar sedan
18 kommentarer:
Håller med dig i allt du skriver.
Den frågan kommer ofta på tal och jag gillar den inte..
Är inget heller den som raggar, varken på krogen eller i matkön.
Hur gör man för att hitta HAN?!
Åh, exakt samma här. Du som är så härlig liksom.
Sen har jag även märkt att tonfallet ändras nu när man är.. hm, lite äldre och blir liksom lite beklagande när det konstateras att man är singel.
Sandra: ingen aning. Jag tänker naivt fortsätta tro att kärleken bara kommer poof en dag.
Frida: eh ja. Addera även sympati för 'det vore ju på tiden att du träffar nån'. Fast iofs, den hör jag inte så ofta. Men känslan att jag har varit singel för länge, den är där outtalat.
"Det går nog bra ändå för dig tillslut"
Kommentar (instämmer om nyanser angående tonfall) från vän efter att jag svarat på att inget nytt hänt på killfronten och efter att jag i en timme lyssnat på stadgade vänners berättelser om bäbisbajs, dagisplatser, villa eller inte villa och avsaknaden av sex i förhållandet.
Jag har alltid varit totalt värdelös på att "ragga" (aldrig greppat konceptet eller tillvägagångssättet), men istället hade jag turen att träffa henne tidigt i livet och har aldrig släppt taget sedan dess. Har alltid föredragit middagar hemma eller ute på restauranger. Barhäng, one-nights och socialt rävspel är icke för mig. Men tro mig, om jag hittade en fantastisk människa att dela livet kommer du hitta din prins charming. Och enligt alla klichéer, när du minst anar det.
Fick till och med kommentar från farmor, 93 år, om jag "inte skulle försöka hitta någon i datorn? ".
Kan man inte få vara singel och ifred.
Jag har fått frågan om jag är flata?
Inget fel i att vara det! Men argumentet var att "man har ju aldrig sett dig med nån"!
Nej, men min värld har tack vare jobb varit ngt större än den småstad jag kommer ifrån. Det har inte heller varit nödvändigt för mig att ALLTID vara i en relation.
Men för en del är det nog ett sätt att identifiera sig?
Äh, kom igen när folk inte säger så längre utan typ
"...singel fortfarande?..."
"...när ska du träffa någon då?..."
"...ingen tjej antar jag?..."
Och när 80% av de kommentarerna kommer från sin egen mor...
"Du hittar nog nån också ska du se!" Bara, jaha, men VILL jag det då? Kanske inte just nu, kanske vill jag inte få frågan eller käcka, uppmuntrande ord.
Bridget: Men WTF?! Man ba eh ja. Och då ska jag vara lycklig i mitt förhjållande och ha massor av sex jämt och aldrig gräla.
Doktoranden: jo, jag är ju så naiv att jag tror det också.
Frida: hahaha. Farmorar är väl ändå lite förlåtna?
Otaliga projekt: åh men gud. Det tror jag att folk har tänkt om mig också. Men flator är väl också ihop liksom? Då hade de väl fått träffa henne isåfall?`Och ja, det är verkligen ett sätt att identifiera sig. Kanske därför jag hatar 'min sambo' eller 'sambon' så mycket i en konversation; för att det känns som dom själva inte vet vem dom är utan.
A: Jag är precis mitt i det där. Mamma kör med: jaha, ingen trevlig kille i ditt liv då?
Klara: Mer grejen, som om man konstant går omkring och tycker synd om sig själv och ba nbuhu jag vill ha en kille. Det gör jag ju ibland, men inte 24/7 liksom.
Vi kan para ihop henne med min mor. Då kan de gnälla ihop...
Och anordna ett bortgifte. 'Vi vill ha barnbarn!'
Så långt tänkte jag inte. Jag har trots allt semester. :)
Jag är iofs ett kap så det kanske skulle funka ändå?
Är du ett kap så är det ju helt klart mycket intressant.
Ordnad ekonomi,inte tjock, halvcharmig och grym på TP. Finns sämre examplar än detta oxå haha
Och den här då, "lugn, du kommer också hitta nån, det händer när du minst anar det!", jag bah jaja jag ska gå runt och inte ana nåt hela ti'n nu.
A. Vi kanske får para ihop mammorna då?
pop my heart: haha. Jag anar ingenting aaaaaalls.
Hehe. Vi gör det
Och om det är så att det händer när man minst anar det så måste jag vara jävligt medveten om det mesta... Och det är väl i så fall det enda bra med att vara aningslös.
Skicka en kommentar