tisdag, december 31

Som så många nyårsaftnar före den här sitter jag i trosor i soffan och liksom laddar. Tänker tillbaka. Hoppas. 2013 är till skillnad från så många andra inte ett år jag vill låta bara rinna av mig. Jag vill känna på månaderna minnena känslorna innan jag släpper dom ifrån mig. Det har onekligen varit ett år av väldigt mycket känslor. Likgiltighet. Sårbarhet. Styrka. Ingen jävel trampar på mig-ilska. Svindlande nya fina vackra känslor, såna jag aldrig kunde drömma om. Känslan av att ha hittat hem. Lycka. Brådstörtande rädsla runt varje del av mig. Triumf i att jag vågade. Stolthet över detsamma.

Som Att finns redan säger, 2014 kan gärna bli året då ingenting händer. Jag har en föraning om att det kommer bli precis tvärtom, men isåfall önskar jag mig att det bara är bra saker.

Inga kommentarer: