lördag, december 28

Jag skulle kunna berätta om lergeggiga åkrar och små knoppar som tror att det är dags för dom att vakna nu. Jag skulle kunna berätta om hur jag och mamma blev osams över ingenting och hur jag efteråt när jag blev bannad av min pappa (ganska välförtjänt) höjde rösten till ett men hon har ju inte cancer i hjärnan! Jag skulle kunna berätta om min killes pappas välkomstkram och värmen vid hans köksbord och ett litet frö av höra-till nånstans i hjärttrakten.

Jag skulle kunna berätta ändlösa saker om marmor och läder och fina mjuka vita luckor som jag tänker kommer finnas i vårt kök snart. Jag skulle kunna berätta om hur jag sitter i soffan med två inredningstidningar, min kille inom klappavstånd och en kopp starkt svart kaffe på bordet till höger.

Jag har så himla mycket jag skulle kunna säga, men det blir liksom inte av. Förlåt.

Hoppas ni har det bra där ute.

Kram

2 kommentarer:

Kära Syster sa...

Vi har det jättebra! Och lite samma här, för upptagen med att ha det bra för att orka berätta om det. Mmm... Jullov. Fint att få läsa din blogg, hoppas 2014 blir ett kalasår!

/Elin

Mirijam sa...

Jag har haft en toppenjul!

Och du, man FÅR vara arg på någon som är sjuk, för även om allt är skitkonstigt och ångestfyllt och jävligt så kan man inte bara vara snäll och hålla med om allt. Faktiskt. Lite som du sa: det är faktiskt inte hjärnan som det är fel på och då måste man kunna bråka som vanligt...