tisdag, september 17

And world peace...

En sak som stör mig så himla mycket är att förändring mot det positiva aldrig kan vara bra nog. Eller förlåt, det är klart att man alltid ska sträva efter att bli bättre, men varje gång jag läser att en person eller ett företag tagit ett steg i rätt riktning finns det alltid nån där som måste men ni tänker inte på... För att vara lite mer exempelkonkret: Rättviseförmedlingen skriver om hur storföretag som har tydlig målsättning för en mer balanserad ledning vilket leder till snabbare resultat. Nån måste då genast dit och påpeka att det ju är bra att ha jämställdhet mellan kön och etnicitet som mål men what about funktionshindrade?

Självklart är det viktigt att driva frågan om hur funktionshindrade bemöts i samhället, men kan inte det drivas parallellt? Måste ett bra besked alltid vägas upp av nåt vi inte har tagit tag i än?

Och nu menar jag inte den här specifika situationen per se, men jag tycker att jag ofta stöter på den typen av kommentarer och tyvärr tror jag att det motverkar originalsyftet och istället för pepp förtar densamma och inger en känsla av hopplöshet. Och hopplöshet är kanske det farligaste vi har i livet. Det gör oss inaktiva och inåtvända och egoistiska.

Men hur ska vi göra då? En kamp i taget är ju knappast enough när det finns så mycket orättvisor?

Jag föreslår att vi istället för att highjacka andras missions skapar egna plattformar. Eller highjackar med information istället för kritik. Och sen peppar vi varandra till döds och kopierar vad som verkar vara framgångskoncept för att kanske ta oss framåt snabbare än om vi ska driva allting själva.

5 kommentarer:

Limpy sa...

Bra förslag!

Maria sa...

Du är så bra!

Filip sa...

Bra! Kan bara säga det också att det vore att bryta mot PUL genom att gå ut och efterlysa folk med funktionshinder i en allmän tråd på Facebook.

Anonym sa...

Håller med, blir tokig på sånt! välmeningsens jantelag, liksom. Och såna som ska känna sig "kränkta" när någon försöker göra något snällt för någon istället för att bara säga tack och vara glad att någon bryr sig.

JAg försöker tänka på det rätt ofta, att det viktiga är att man har något man engagerar sig i och vill förbättra. Man kan aldrig ställa krav på att någon ska brinna för allt för det är alldeles för många som inte brinner för något.

Jätteskönt att du tog upp det. Önskar fler var medvetna om det fula i det beteendet.

Louise H.

Johanna sa...

Men WORD, du är så klok! Håller helt med.