Ni säger rubriken, jag skriver inläggen. Haren önskar.
Fan, sluta lååååååt vad är det som låter ajfan mitt huvud helvete det är väckarklockan vad är klockan kan jag köra nu ska jag ringa taxi? Klockan var förmodligen kvart över åtta och jag hade förmodligen sovit mellan fyra och fem timmar, sex om jag hade tur. Det var bara att ta en snabb dusch, slänga på mig det första jag fick tag på och springa ner till bilen/taxin för att vara på jobbet klockan nio. Fem i nio och jag fick ett hey darling! av min chef. Fem över och jag fick ett I need this femhundrasidorlångaartikel done NOW and have you booked the campaign in Houses?! istället. Som jag saknar den lilla ettriga greken, men det är en parentes. Vid femsnåret slutade vi. James trodde inte på övertid, han trodde på att vara effektiv under arbetstid istället, vilket han såklart har helt rätt i. Varje dag skyndade jag mig ut i bilen och höjde volymen på radion så jag kunde garva åt Hamish and Andys eftermiddagsprogram. Jag vet inte hur många gånger jag skrattade så jag höll på att köra av vägen där den slingrade sig genom Brighton, Elwood och in i St Kilda. Mitt fina fina St Kilda med horor och droger och nattmarknader och barer och restauranger och mitt. Det var mitt.
Sparka av mig skorna, krångla mig ur skjortan och i ett linne och lite smink på det och är du klar eller? Ska vi gå? En risotto eller en stek eller en hamburgare eller en chilli eller en sallad till middag. En kanna öl till. Myror i benen vi vill till Vineyard. Kindpussas och garva med chopchop eller BJ i dörren. Pussa ännu fler kinder genom baren björnkrama nån som satt längst in hämta färdiga drinkar i baren får jag lägga min väska snälla blink blink?. Om det gick mer än en dag mellan besöken fick vi ett where have you been?! We've missed you!. En drink två drink tre drink, jag ska verkligen gå hem innan klockan tolv. Okej, halv ett. Okej, men ETT. Absolut ska jag gå hem klockan ett. Men det kom ju alltid nåt roligt i vägen. Ett live-band. En kille. Lite pingviner eller en stor amerikan eller så ville bartendrarna hänga efter deras skift. Skorna av och vandra hem barfota medan hororna ropade efter oss att vi skulle vara försiktiga om vi var två. Skorna på och taxi hem fast taxichaufförerna inte ville köra tre gator bort om jag var själv. Borsta tänderna, ta ur linserna, blunda och hoppas på att det inte snurrade. Djup sömn.
Repeat.
Boss lady
10 timmar sedan
10 kommentarer:
Hur länge bodde du i Melbourne?
I två år och elva månader. Dock att mina dagar blev lite mer subdued med tiden. Men hur kul är det att skriva gick upp, jobbade, tränade, lagade mat, tvättade, gick och lade mig? Heh.
Älskar detta inlägga. Fick rysningar.
Bäst!
/Anna
Blev hemlängtan för stor till slut eller vad fick dig att flytta hem? Pardon my curiousity, men jag är just det - nyfiken.
Åh kindpussar - längtar tillbaka till Spanien...
Känslan går rakt igenom datorn - jättefin text!!
4everfine/Anna: Kul!
Doktoranden: Jag flyttade hem av många många anledningar. Dels för att jag hade varit borta tre år och kände att om jag skulle tillbaka till Sverige nån gång så var tre år nån form av maxgräns att vara borta innan kompisar skulle börja försvinna och så. Dessutom hade jag ingen kille så det passade ju bra att åka då. Och jag ville prova att bo i Sverige i vuxen ålder och jobba här innan jag bestämde mig för att bosätta mig i Australien for ever and ever. Det är svårt att fatta livsbeslut utan att ha provat alternativet liksom. Dessutom vill jag inte ha familj i Australien. Jag vill inte att mina ungar ska växa upp i deras skolsystem eller i det australiensiska samhället i största allmänhet. Typ så.
Emelie: älskar kindpussar, men bara när man är familiar med landet i fråga så det är självklart hur många och på vilket sätt.
Och tack.
Strålande skrivet!
*stolt*
TACK!
Sprang på chop chop igår. Har inte sett honom på jättelänge men tydl jobbar han i optus butiken på acland. Kom även att tänka på de dagar vi vakna o ringde varandra istället för att gå t sovrummet bredvid, hur sega va vi inte då? Saknar.
Skicka en kommentar