söndag, augusti 28

Äta djur

Okej, ska vi prata om Jonathan Safran Foers Eating Animals då? Vi börjar med det enklaste; boken är extremt välskriven, vilket jag i och för sig hade förväntat mig av herr Foer, men mer så tror jag att den kan tilltala en väldigt stor grupp läsare. Trots det ändå ganska kliniska ämnet blir boken aldrig en tråkig doktorsavhandling och de flesta referaten är brev eller direkta intervjuer med en röst som skiner igenom så boken består av personer och inte bara statistik från närmaste arkiv.

Innehållet eller bokens substans blir det lite krångligare att tycka till om. Jag både gillar och ogillar, håller med och tänker olika. För det första bör alla som läser den här boken ha med sig att den svenska köttindustrin ligger mil framför det som beskrivs i boken. Vi har hårdare regler här och framförallt inte alls lika mycket lobbyism som i USA. Det andra jag tycker är viktigt att tänka på är att ha källkritik i åtanke och inte ta författarens ord som absoluta sanningar i alla lägen. Det finns avsnitt i boken där slutsatser dras på helt oredovisade grunder, men där det låter som fakta. Det störde mig. Foer har så mycket vettigt att säga i det här så han inte behöver sträcka sig över den huvudsakliga argumentationen mot köttätande.

Jag kände också en irritation över att fakta i boken verkar komma som en chock för så himla många. Hur fan tror folk att det går till för att vi ska kunna betala 29 kronor för en hel kyckling? Eller 50 kronor kilot för fläskfilé? Djur föds upp, djur fraktas, djur slaktas. När är det nytt att vår girighet har godkänt ett effektiviserande av hanteringen dom givetvis går ut över de som inte kan protestera? Där är vi helt överens, jag och Foer. Kött borde bli dyrare. Mat borde bli dyrare i största allmänhet så vi får tillbaka kvaliteten, tycker jag. Jag tycker att det är sinnessjukt att våra matkostnader i förhållande till vår disponibla inkomst har sjunkit när allting annat blir dyrare. Vi köper vinterjackor för flera tusen och använder en säsong, men vill inte betala för att ge kroppen vi ska ha hela livet en bra grund att stå på. Det är sjukt.

Jag gillade heller inte riktigt att djurmisshandeln utförda av enskilda anställda togs upp som ett argument mot köttätande. Givetvis är det sinnessjukt att industrierna tillåter det, men det borde ju vara en kamp i sig att få bukt med det problemet som har väldigt lite att göra med hela fabrikens varande eller icke varande. Och ja, jag förstår att industrialiseringen av köttproduktionen skapar möjligheten för beteendet in the first place, men jag önskar att diskussionen skulle hållas kring huvudämnet istället.

Men vad tyckte du om boken då, undrar ni säkert? Ja, jo. Den var okej. Nu kan jag säga att jag har läst den. Men den ändrade inte min syn på köttätande. Jag äter idag ekologiskt kött så långt det går (det jag köper själv) och gärna från en gård jag känner till. Jag köper gärna viltkött eller kyckling från gården vid mina föräldrar där jag har sett att hönsen har fått springa omkring i solen. Mitt problem med köttätande ligger i djurens liv, inte i dödsögonblicket. Jag tycker fortfarande det är moraliskt okej att döda djur för mat.

8 kommentarer:

egoistiska egon sa...

Hörru, det här skulle du ju postat på bokcirkus. Jö!

Iaf. Jag stör mig också på det där "uppvaknadet" folk i allmänhet verkar få då de läser liknande eller t ex besöker ett slakteri. Störde mig t ex oerhört på ett avsnitt av Hell's kitchen där KOCKAR tycker det är skitäckligt att kliva in i en kylhall där det hänger mängder med döda kor. Vafan?

Sofia sa...

Wow Linn. Du skriver så bra så jag håller med om allt. Dä ru!

Linn sa...

Lägger upp nåt där också. Men alla är så vego där inne. Jag kommer få spö. Heh.

Och JAG VEEET! jag såg också det och ba MEN FÖRIHELVETE DU JOBBAR MED MAT! Även dom som tycker det är äckligt att ta i kyckling. Man ba igen, du ör fkn kock!

Sofia: nämen tack!

Anonym sa...

Bra resonerat! Jag äter inte kött av samma anledning som du helst äter kött av glada och lyckliga djur. Det är lidandet som jag tycker är vidrigt och som vi borde sluta med att orsaka. basta.

/veggo_84

Peppe sa...

Bra recesion/analys! Jag håller med att det är underligt att folk blir så chockade över att djur faktiskt dör när de slaktas och att man verkligen äter den där kossan med stora svarta ögon. Men det är väl bara ett bevis på att de flesta av oss lever så sjukt långt borta från riktiga djur.

Magnus började fråga efter eko- och närproducerat kött efter att ha läst boken. Det känns klokt.

Själv äter jag ju inte kött, men skulle kanske göra det om jag verkligen visste varifrån det kom och hur det slaktats.

Om hur det går till i Sverige kan man läsa i Monsterbiff till middag som kom ut förra året. Bättre än USA, men inte hemskt mycket bättre.

Förlåt för att jag skriver så klumpigt och dåligt, superbråttom på jobbet.

PUSS

Vi spelade förresten in en pocast på temat att MAgnus slaktat ett får i torsdags

Linn sa...

Ida: Tack! Nu lät jag nog lite väl nobel i texten egentligen, för jag äter ju trots allt kött typ jämt, men jag vill ju ha en förändring i hanteringen av uppfödda djur och det är faktiskt värt att betala för.

Peppe: Tack! Fast jag tycker ändå inte att det resonemanget håller. Man behöver väl inte se en ko för att förstå att det är en kossa vi äter? Jag förstår att barnen i Afrika svälter utan att nödvändigtvis ha sett det med egna ögon. I mina ögon handlar det faktiskt bara om dumhet.

Kanske ska ta och läsa den också. Filter hade ett tolvsidigt reportage om kött nån gång i våras som var fantastiskt bra. Har du det sett det numret? Jag tänkte på det när ni körde kött-tema på Papper.

Lugnt!

Och ska lyssna när jag kommer hem!

Matilda sa...

Spännande. Jag kanske borde läsa boken också, jag som har samma köttfilosofi som du.
Jag såg för kanske ett år sedan en superhajpad film som behandlade just det här. Man visade hur det gick till i ”djurfabrikerna”, egentligen utan att komma med pekpinnar. Det som gjorde mig beklämd var inte alls att korna sköts i pannan när de skulle avlivas eller att slaktade grisar hängde på rad. Det som gjorde mig illa till mods var när de dammsög upp levande kycklingar i stället för att plocka upp dem med händerna. Kastade med dem som om de var bollar och behandlade dem så ovärdigt att jag blev illamående.
Äter numera BARA bra kycklingkött.
Som du säger, det är hur djuren behandlas när de lever som är avgörande.
Och som du och flera har skrivit kan jag inte heller förstå att folk blir så chockade av sådant här. Väljer de att leva med skygglappar eller är de dumma?

Linn sa...

Jag har hört talas om ett par dokumentärer som ska vara riktigt bra och sen var det ju Jamie Olivers serie om mathantering för ett par år sen på samma sätt.

Jag äter också enbart bra kycklingkött nu. Bara smakskillnaden borde få folk att byta tycker jag. Skulle aldrig aldrig aldrig köpa frysta kycklingfiléer. Det är bara att läsa innehållsförteckningen så förstår man varför.

Nu äter jag ju inte fisk (tål inte), men det hade jag nog slutat käka efter att ha läst den här boken. Så mycket onödigt dödande och miljöförstörande där man inte tar till vara på det man dödar.

Bägge? För att använda skygglappar måste man ju ha ett visst mått av dumhet i sig kan jag tycka.

Men läs boken. Den var mycket lättare än vad jag trodde att den skulle vara. Jag har liksom dragit ut på att läsa den just för jag tänkte att den skulle vara svår och tung och jobbig. Men den är lätt och kort och rätt läsvärd. Med journalistens källkritiska ögon vill säga.