söndag, december 27

Med vänlig hälsning, ej lydigt preggo

Saker jag skiter i while pregnant:
Min vikt. Förstår på allvar inte det här jävla vägandet/viktpratet eller vad det egentligen ens ger nån ever. Lite blodprover och urinprover och blodtryck och ultraljud och magmätningar och bebishjärtljud talar ju i fakta, vikt gör det inte. Jag vet folk som har gått upp massor och mått bra och folk som har gått upp lite och mått bra. Folk som har varit smala innan och tjocka innan. Oavsett hur deras graviditeter har fortlidit så är det inte vikten som har visat något avgörande utan helt sonika andra tester. Jag har frågat barnmorska och överläkare om vad exakt det visar att följa vikten och so far har jag inte fått nåt annat svar än det kan vara en indikation, men det är väldigt individuellt vilket på nåt sätt får mig att tänka att om det är så individuellt så är det väl egentligen ingen pålitlig indikation? Jag väger mig såklart hos barnmorskan eftersom det just nu är en del av protokollet, men jag vet inte resultatet för jag har bett att få slippa veta om ingenting händer som gör att jag måste.

Min andra sak som jag skiter i är kostråden. Ingen alkohol eller tobak i den här kroppen pga i mitt tycke bevisade negativa följder och small sacrifice to make, men i övrigt? No shits given. Jag tog upp det här med listeria med min barnmorska eftersom det typ är 1 fall om året varav inte ens hälften går att härleda till vad kostråden avråder från och hennes reaktion var att rycka lite på axlarna och säga att oro har betydligt fler negativa och konstaterade effekter än en bit mögelost om man nu är sugen på det. Så jag har ätit kött medium rare och mögelost när andan har fallit på och valt att inte ha ett uns av dåligt samvete.

Det här är ingen preach för att Alla Måste Göra Som Jag, utan mer ett försök till balans i det som verkar vara en ständig ström av förmaningar. Det här funkar bra för mig liksom.

5 kommentarer:

SARA sa...

Jag vägde mig inte alls under graviditeten (p.g.a. kan vara triggande på gammal ätstörning) och det gick alldeles utmärkt det med. Så det behöver inte vara en del av protokollet, beror nog kanske mer på vilken barnmorska en har (och vilken bakgrund en själv har). För mig var det extremt skönt att slippa.

Jenny sa...

Jag vägde mig en del + gick till dietist under grav två pga gick ner för mycket under grav ett.

Och det där med mögelost osv skiter jag också ganska mycket i, tänker mest på att undvika sånt pga det extremt dåliga samvete jag skulle få om något skulle hända.

S sa...

Tycker det låter vettigt och väldigt befriande! Såklart behöver man väl inte äta mängder av sånt som man kanske avråder från men det känns som att det blivit helt hysteriskt. Har vänner som när de var gravida var helt nojiga om precis allt de åt. Och det känns ju som att den oron och nervositeten är mer skadlig än om man nån gång äter en bit kött som inte är helt genomstekt. Om det skulle hända något under graviditeten är det väl ändå inte särskilt troligt att man kan ta reda på att det var för att man åt en viss sak vid ett visst tillfälle, det kan ju bero på tusen saker. Ah well, vad vet jag, är ju inte ens i närheten av preggo men hoppas när/om det händer att jag inte blir supernojig.

Anonym sa...


Jag vägde min inte en enda gång under min grav. Barnmorskan nämnde inte vikt en enda gång förutom första gången när jag fick säga vad jag vägde, så jag tror oxå det beror på barnmorskan.

Sandra sa...

Har samma erfarenhet som anonym, dvs inga viktkontroller öht så tror inte heller att det är något avgörande 😊