söndag, december 6

Fick låna Martina Haags Det är något som inte stämmer av Alltfinnsredan när vi vuxenvardagsfikade förut och åkte direkt hem till soffhörnet och läste ut den på en timma blankt och herrejävlar vad jag vill tvinga Andreas lova på heder och samvete att aldrig aldrig aldrig lämna mig. Att aldrig aldrig aldrig skiljas. Att vara min människa för fucking all framtid.

Jag är inte vilt förälskad i min man. Jag får inte hjärtklappning när jag ser honom, inte sug i maggropen heller. Det händer att jag googlar snabb+skiljsmässa när vi har bråkat/bråkar och jag verkligen inte kan se hur vi nånsin ska kunna leva ihop en enda liten timma till. Jag är inte hans bättre hälft och han är inte min, vi är två egna personer. Men han är mitt team. Han är min trygghet min värme mitt lugn. Han får mig att skratta varje dag och när han tittar på mig ibland så måste jag gråta lite för den blicken är så jävla varm och mjuk och fin och har så mycket leende i ögonvrårna så hela min varelse liksom blir luddig i kanterna av gull.

Jag skulle klara mig utan honom, men jag kan inte tänka tanken utan att få lite panik. Jag vill inte leva utan honom. Jag vill inte vara förälder utan honom. Jag vill inte ha en egen lägenhet där inte han är, inte äta middag med nån annan varje kväll, inte lägga mig i en säng där inte han sover.

Fy fan för kärlek som tar slut.

8 kommentarer:

Honey sa...

Jag har inte läst den, men jag har läst OM den och skulle vilja läsa den. Tror dock inte att jag törs. Känner nog ganska mycket som du gör, förhållandemässigt (har dock inte googlat skilsmässa, än ;)) och skulle förmodligen grina ögonen ur mig och snyta mig i Daniels tröja för att sedan kräva att han lovar att han aldrig går om jag läste den boken. Ändå så himla nyfiken.

Christel sa...

Åh, ryser lite. Jag tänker att det är en nyttig bok att läsa ändå. Just för att man blir påmind om hur skört det faktiskt är.

Linn sa...

Alltså SÅ farlig är den inte. För det första är den ju skriven av Martina Haag så boken i sig gav inte mig nån större känsla eftersom språket är relativt enkelt och "sidestoryn" när hon är i norrland är rätt ointressant. Den är mer smaskig eftersom den enda skillnaden mellan verkligheten och det påhittade är att namnen är annorlunda och att huvudpersonen bara har två barn istället för fyra. Det är mer själva grejen att bli övergiven helt oannonserat som gjorde min panik.

Vet dock inte om den är nyttig att läsa för även om jag förstår ödmjukhetsaspekten i att inte ta allt för givet så är det ju inte direkt så bra heller att gå och tänka på hur skört det är heller tänker jag.

thesonj sa...

vet inte om jag pallar att läsa boken för just det där bli lämnad för någon annan är en sån skräck för mig. men texten som du skrev var så jävla bra att jag var tvungen att visa den för J.

Linn sa...

äeh men fan vad fin du är! Tack!

Jessica sa...

Fint skrivet! Står i evighetslång kö till den här boken på bibban, känns som att "alla" läst den redan och jag är själv också så himla nyfiken. Kanske just för att jag lever i ett lyckligt förhållande, och för att den enas kärlek ska ta slut är en så himla skrämmande tanke

Limpy sa...

Åh så himla fint Linn!

Anna Voltaire sa...

Mm relationer....jag är lyckligt gift sedan drygt fyra år. Vi har varit ett par i åtta och jag är faktiskt fortfarande kär i min man. Vi brukar konstatera det ibland att det nog inte är så vanligt att vara KÄR efter åtta år och tre barn....men det kanske det inte alls är? Mina föräldrar har varit gifta snart 46 år, ihop i över 50 och de längtar efter varandra efter att de varit iväg på jobbet. Det är mitt mål i livet.