tisdag, november 3

Igår käkade jag middag med hemma hos en av mina jobbarkompisar med resten av vårt lilla team och två stycken bonusperson i form av vuxna och två stycken bonuspersoner till i form av barn. Det var så himla härligt. Ni vet när vissa kvällar och konstellationer av människor liksom bara funkar? När alla samtal flyter på och humorn klickar och maten är god och det är trevligt och ja, ni fattar. Så var det igår och på nåt sätt behövde jag det så himla mycket. En sak med att vara preggers är ju att det lätt blir centre of attention i ens eget huvud, men också en del hos andra fina person som liksom bryr sig, men igår fick jag bara vara jag. Inte jag som är gravid utan jag. Mer specifikt det jaget som fanns innan mamma dog, innan jag blev sönderstressad på jobbet, innan jag började vara hemma 95% av min fritid. Det jag som var när jag inte kände att en situation med främmande människor krävde en ansträngning och som därför också alltid blir lite...forcerad. Det jag som har något att säga och som till och med är lite rolig. Jag fick vara henne igår och när jag kom hem så var jag helt pladdrig och somnade inte förrän halv två. Det var det värt.

Inga kommentarer: