onsdag, november 18

Bilar bilar bilar

Ja, nä, men vi fortsätter väl livet som vanligt då? Här kommer dagens dos av vardagsrealism i den trygga svenska medelklassen.

Vi har köpt en bil. En familjetraktor, jag menar bil. Vi har ju haft en liten Ford Fiesta sen förra hösten och ihop med den lilla känsloaspekten att det var mammas bil så ÄLSKAR jag den. Den är liten och nätt och drar typ ingen bensin (tur och retur till Lidköping på mindre än en tank / 30 liter) och den är lätt att parkera och mjuk att köra och har allting man kan behöva. Den nya bilen är en Volvo V70 och kvalitetsmässigt går det ju inte ens att börja jämföra pga så himla överlägsen, men den är så stooooor. Den har ju allting vi behöver in terms of plats för bebis och bebistillbehör och säkerhet och den är för vuxna människor och den är jättefin och jättebra på alla sätt och vis, men jag älskar den inte än. Förmodligen älskar jag den inte för att den betyder att jag är vuxen och att jag måste sälja mammas bil och det gör fkn ont att sälja den. Jag har separationsångest deluxe och vill helst behålla den, men alltså till och med jag fattar att det är total idioti. Vi bor i innerstan. Vi behöver fan knappt en bil, let alone två, och den kostar pengar bara genom att existera men buhuhuhu jag vill inte. Imorse signade jag iallafall ett kontrakt för försäljning genom KVD för jag och Andypants kom fram till att det inte är bra för mitt preggopsyke att hantera blocketfolk och på fredag lämnar jag ifrån mig den för försäljning. Jag är typ redan ledsen.

Inga kommentarer: