fredag, juni 21

Glad midsommar!

Jag är i Dalarna. Det är idylliskt så det nästan blir en parodi på Sverige. Det tog ungefär åtta timmar för oss att åka upp igår istället för dom vanliga dryga tre för vi stannade ungefär överallt. I Ockelbo till exempel. Och vid världens konstigaste, mest malplacerade föredetta hotell, Dragon Gate, utanför Gävle. Jag fick typ panik och ba NU GÅR VI! för att det var så obehagligt hårt och tyst och tomt. Sen tog vi Sundborn och Carl Larsson-gården och satt på en flytbrygga i en spegelbland sjö och åt glass i solen i kanske en timma. Jag läste högt ur Hänt Bild, om det pajar idyllen lite. I Rättvik gick vi ut på knullbryggan och satt på en pyttebrygga och jag doppade mig till halva låren och det var inte ens kallt. Sen kom det en 30 centimeter lång fisk, kanske öring, och då fick jag panik och drog upp tårna fort som fan och pep. Jag PEP. Ni somkänner mig vet att jag inte direkt är piptypen så jag vet inte vem som blev mest förvånad, jag eller A.

Hela allt det här är så sjukt märkligt. För sex månader sen var A ett mail bland många andra och nu är det midsommarfirande med hans bästa kompisar och semesterplanering i bilen. Det känns som igår jag var singel och försökte peppa mig själv att jag skulle träffa nån, fast jag inte riktigt trodde det själv. Sen gick det så jävla fort och nu börjar det gå upp för mig att jag är ihop med min drömsnubbe. Det är ett vi nu. Näe, jag fattar det typ inte ändå.

4 kommentarer:

Mirijam sa...

Idyll FTW!

Vet inte om dragon Gate är ett före detta hotell eller om det aldrig ens blev något, tycker de har byggt och byggt de senaste 5-7 åren jag kört förbi hemåt men det händer liksom inget?

Ha en göttig midsommar!

egoistiska egon sa...

Men ÅH vad jag tycker det är fint att höra att allt det här händer nu.

Johanna sa...

Det där dragonstället verkar ju helt fruktansvärt, såg din instabild. Finns sånt?

Och underbart att läsa om er och idyllen och känslan i magen, fan vad fin den är.

Linn sa...

Mirijam: jag tror att dom slog upp dörrarna i ett par månader eller nåt sånt tills dom insåg att ingen ville bo i skräckbygget och stängde igen. Nu verkar det bara bli förfall av alltihop.

Egon: Tack gullet!

Johanna: Det var helt vidrigt. Åk inte dit.

Och idyllen är fantastisk. Jag önskar alla det här.