söndag, juni 30

Bloggen undrar

Ibland träffar man människor som får alla att bara på nåt jävla magiskt vis öppna sig. Som vågar ställa frågor som andra kanske tycker är för obekväma, men som gör det på ett så avväpnande sätt att alla som håller andan snabbt kan andas ut igen för det blir aldrig nånting jobbigt av det. A har en kompis som är så och han var med igår och jag kände att jag liksom levde upp lite. Ni vet när samtalet känns som om det går för fort. När man har så mycket att säga om varje ämne, varje mening nån annan säger att man verkligen får bita sig i tungan för att inte avbryta och sen liksom försöka sålla bland alla tankar vilken man ska prata om när den där luckan finns för en själv. Det finns så mycket jag tänker på när det gäller det här med att ta plats och att gräla och att vara en god människa och att det löser sig och att vara omtänksam och altruism och stå på sig och självförtroende och självkänsla och ja, en hel jävla drös andra saker också.

Okej, nu är det nån form av fluga här inne som är så jävla äcklig. Tänk sizen på en stor humla, fast den flyger liksom flugigt och låter som ett jetplan ungefär. Jag sitter blickstilla i soffan med en min av avsmak och hoppas på att den ska hitta tillbaka genom fönstret den kom in genom utan att jag ska behöva hjälpa till. Sidospår.

Iallafall, med risk för att det här blir nån töntig självhjälpsblogg så tänkte jag kanske skriva nån liknande matlagningsskolan, fast för självförtroende och sånt där jag tänker sno rakt av från konversationer jag har haft under åren. Kan det vara nåt som nån vill läsa om?

6 kommentarer:

Maria sa...

Ja, jag vill! Du är så bra på sådant. Jag har flera gånger haft nytta av ditt råd om att hitta sin inre gubbe.

S.W sa...

Ja!

Honey sa...

Ja, absolut!

Limpy sa...

Gärna!

Linn sa...

okej, men då kör vi.

nippertippa sa...

Ja, ja, ja!