lördag, juni 1

Det är som att det händer nån annan än mig. Jag kan liksom inte ta in att det här är verklighet. Det är så sliskigt romantiskt och jag som har svurit mig från allt vad romantik heter förut kan nu inte få nog. Det är tända ljus och musik som soundtrack när vi småhånglar hem från en fest när vi dansar i köket när vi vaknar när han städar och jag ligger som en pascha i soffan och läser DNs kulturbilaga. Vi umgås jämt. Igår idag imorgon i förrgår. Och jag tröttnar inte? Också en ny känsla. Det här samtalet som aldrig verkar ha ett slut.

5 kommentarer:

H sa...

En sån otroligt himla värd känsla det där!

Linn sa...

Ahmen verkligen!

Mirijam sa...

Älskart! Så sjukt bra känsla, och oj som alla är värda att få uppleva den!

Linn sa...

Mirijam: jag veeet! Fattar plötsligt vad alla har pratat om all these years.

Agnes sa...

Åh, ja! Det var jag som skickade länk på ett av dina inlägg till min kille lite längre tillbaka, han höll med mig om att du fångat känslan jättebra. Och nu den här "Vi umgås jämt. Igår idag imorgon i förrgår. Och jag tröttnar inte? Också en ny känsla. Det här samtalet som aldrig verkar ha ett slut." och det där samtalet, det har jag letat efter så länge och nu har jag också hittat det. Känns som att vi är nånstans i samma fas i förhållandena, mycket kul att läsa dig, älskart!