Tillbaka till tryggheten

Jag gjorde som jag alltid gör när jag är ledsen/stressad och åkte hem. Hem är Stockholm och hem är här. Här där jag blir kallad älskling av pappa och får mammakramar och gråter av skratt. Igår bröt de tre fjärdedelar av familjen som är här ihop av skratt i tio minuter och samtliga började skrattgrina där vid middagsbordet. Sen tittade vi på gamla kort och med en vuxens ögon såg jag hur mamma och pappa skapade sin familj och sitt liv ihop. Det var fint. Jag såg hur jag satt i pappas knä och hur jag kramade min syster och hur mamma skrattade. Jag såg mig som ettåring femåring tonåring nästan vuxen. Jag tittade på mamma då och mamma nu.

Jag är så himla glad över att få ha den här relationen till mina föräldrar. Så himla himla glad.