Fick precis ett samtal som liksom automagiskt fixade ett av mina största jobbproblem och by far min tyngsta jobbångest. Ville hoppa upp och ner i stolen samt pussa henom som ringde genom luren. Känsla: all shall pass.
Som folk är mest, fast kanske lite mer öppet grinig. Jag har en man och två barn och ett hus i en småstad. Förut var jag en sån som läste böcker och drack öl, lagade mat och var härlig. Nu är jag mest en morsa med för lite tid som käkar kycklingpinnar och förtielva pastor med tomatsås.
1 kommentar:
Tomt utan dig på bloggen
Skicka en kommentar