I övrigt så var han den där killen jag alltid hälsade på i den där stugan, och ibland trodde att jag kanske var kär i, hemma hos oss på middag i måndags. Jag gillar min snubbe oerhört mycket för att han tycker att det är självklart att jag ska få ha kvar min vänskapsrelation (without the added sex, mind you) och det var faktiskt mycket trevligare än vad jag trodde att det skulle vara.
När det gäller det emotionella måendet så är det under kontroll. I fredags bröt jag ihop och grät i två timmar och tyckte att livet var jävligt jobbigt och mörkt och jag kan eventuellt ha sagt att vi ahh-haa-ldri-hig gör nåt mysigt ihop längre och att jag känner mig så eehhh-heen-saa-haam. Eventuellt även också att livet är helt ovärt att leva eftersom det bara är jobbigt hela tiden. Den känslan har gått över nu. Det svänger fort inne i mitt huvud, det får man ge det.
Vad händer hos er då?
2 kommentarer:
Sitter nerspydd (av barn inte av mig själv!) i soffan och väntar på att lägga Tintin. Mikael är på julfest. Hans kväll verkar lite mer ball. Känner jag mig själv rätt kommer jag att bli svinsur när han kommer hem, troligen, full och väcker mig inatt. Jag är en charmig person på det sättet.
Åh igenkänning på det också. Varför blir man så sur (krängt?) av att den andre är packad?
Skicka en kommentar