Har ont i halsen. Är imponerad av alla som har barn och ändå lyckas vara smarta roliga tålmodiga. Hade ett på låns i helgen (som dessutom hade med sin mamma) och jag är helt slut. Jag vill ha tredje säsongen av Parenthood, men jag har laddat ner min kvot för månaden och kan knappt läsa mailen längre. Om nån har Parenthood SE3 och en hårddisk och känner att ja, jag kan skicka det till Linn (mot betalning of course) så kan ni väl hojta? Det är en long shot men jag är rätt desperat här.

Also: vem satte på hallåan på fyran hatten?! Sjukt fult jao.

Sak jag borde prata om

Att jag hyser en nästan sjuklig agg mot kyrkan/"gud". Ett av få ämnen jag känner att jag tappar kontrollen när jag pratar om. Lite oklart varför jag gör det dock. Kan man få psykolog för att man tycker att det är roligt att gräva i sitt eget psyke?

När blev Marabous lakritschoklad god?! Ikväll tydligen. Nom nom osv. För övrigt är det så sjukt att mina kompisar är mammor. Man ba sitter och snackar som om det vore 2005 och så plötsligt öppnas sovrumsdörren och ens kompis har ett barn om halsen och jag ba det är hennes unge utropstecken. Missförstå mig inte, det är fantastiskt, jag har bara svårt att fatta att ungarna jag älskar liksom har mina kompisar till föräldrar. Föräldrar, som min mamma och pappa är till mig. Dom har en betydelse för nån som är way beyond vad jag har. Det är både skrämmande och sjukt tufft.

Kära bloggen

Idag är jag bakfull. Det är jag för att jag drack vin igår. Jätte_mycket vin faktiskt. Så mycket vin så jag vaknade klockan halv fem och var tvungen att gå upp och vandra lite i lägenheten. Och jag menar inte att jag kan VANDRA i lägenheten egentligen för jag bor som sagt på 36 kvadrat och jag gissar att sovrummet kanske tar upp iallafall 10 av dom och där vandrade jag inte för där låg nån och sov. Men jag vankade lite fram och tillbaka på övrig yta. Ah, ni fattar. Nu sitter jag mest och suckar över att min mail vägrar krympa trots att jag svarar hela tiden. Kan folk inte fatta att det är fredag liksom? On a good note är att min allra bästa kompis på fyra år ska hänga med mig hela helgen starting om en liten timma. Och hennes mamma såklart. Det sitter inte ett litet barn på ett tåg helt själv om nån nu trodde det. Jallafall. Jag ska leka familj i helgen. Hejdå.

Skammen från förr sköljde över mig

Jag hittade en penna med sån där gummiknöl på idag. Var det nån mer än jag som var tvungen att ha en sån där gummiplupp för att få "rätt" grepp när ni skrev när ni var små? Kommer ni ihåg hur sjukt förnedrande det var och hur ful handstil man fick? Samt: nån som vet om såna fortfarande används?

Mvh, smutsig_83

I fredags pratade jag och Gustav om djungelordspråket dom hade när vi pluggade och något skulle organiseras, en resa en middag en förfest what have you, bara vänta så fixar Linn det. Och så var det. Så är det kanske lite nu också. Jag tror att jag fick mitt jobb för att jag sålde in mina skillz i att organisera grejor om jag ska vara ärlig. Men them skillz har slutat fungera i mitt privatliv. Till exempel så gick jag ner i tvättstugan på lunchen för att kolla om det fanns nån tvättid ASAP eftersom jag numera är inne på den där sorgliga högen av vidriga trosor som jag har sparat av MYCKET oklara anledningar. Gissa vems låskolv som satt i hålet för 19-22 ikväll? Japp, min. För att jag bokade tvättid den femtonde februari. Det är ungefär bara en liten månad sen det.

Welcome to crazytown

Jag skrev precis jätteroligt (alltså ni hade skrattat jättemycket) om hur jag alldeles nyss när nån knackade på dörren inte gick och öppnade som en normal person utan istället frös på stället mitt på vardagsrumsgolvet och gallskrek. Med fönsterputsen krampaktigt i en handen och pulsen i halsgropen så skrek jag rakt ut. För att det knackade. På dörren.

Jag säger inte att det är så, men ev-en-tu-ellt behöver "nån" sluta läsa deckare. Och undvika grannarna i några sekel.

VARFÖR ÄTER INTERNET UPP MINA BLOGGINLÄGG?!

Vissa straffar gud genast

Du skall icke skryta blablabla. Kliade mig i ögat med vitlöksfingrar. AJ.

Veckans skryt aka I am legend

Idag är jag faktiskt imponerad och lite stolt över mig själv. Jag brukar ju hålla på och hojta över min briljans, men det är ju på skojs liksom. Men inte idag. När jag gick hem från jobbet förut kände jag ett bubbel i bröstet över att jag är BRA på det jag gör. Jag får sitta med i styrelse och folk lyssnar på mig. Sen gick jag hem och lagade mat efter 11 timmars jobb. Och städade lägenheten när jag liksom ändå lite hade feeling. Oklart om jag är stoltast över att jag lade bort pizzamenyn och slängde ihop en pasta eller över att mina chefer öste beröm över mig efter mötet idag. Änywho, det är stolthet innanför revbenen på Bondegatan idag.

Hello fellow ph-lovera

Kan. Inte. Sluta. Titta. Borde verkligen sova istället.

*Unfollow*

Christina är fortfarande en jävla fitta. Eller kuk. Bloggen diskriminerar inte efter kön.

Bloggen kör en poll

Det här med att bli grounded (jag vet inte ens vad det kallas på svenska), har ni blivit det? Efter tio års ålder alltså. Upp med en hand om ni har det. Berätta gärna om det funkade också. I'm thinking no.

Ok, parenthood igen

Varför ska alla dumma amerikanska serier hela tiden uppfostra sina halvvuxna döttrar till vem dom får träffa? Fo realz, om mapa hade kört "du får inte"-grejen med mig när jag var 16 så hade jag fullkomligt struntat i det och blåljugit istället.

Also: blir SJUKT sugen på socker när jag är trött. Det var pannkakor i teven nyss och jag fick typ hämta ett badlakan för att torka upp mitt dreggel.

Betjänt sökes

Ugh. Jobb jobb jobb jobb. Vill ha: städerska/kock. Min lägenhet förfaller. Mitt kylskåp är tomt. Jag orkar knappt lyfta fingret pga massiv tröttma.

Varsågod för matnyttig info.

Recept! Recept! Här var det recept!

Den där chilin som brände bort mina fingertoppar i lördags.

Det är så konstigt att vissa dagar rullar på helt som vanligt; jobb mat skratt kramar och så får jag kanske en fråga eller ett sms eller whatever och blir påmind om cancern. Och som en blixt kommer det dåliga samvetet. Hur har jag mage att glömma den? Jag är en dålig dotter osv. Samtidigt vet jag ju att jag inte kan hålla handen varje dag att jag inte kan ge upp mitt liv att jag behöver mitt liv för att stå stark och ge mamma det jag kan ge. Men ändå. I mitt huvud är jag en hemsk hemsk dotter för att jag har haft en jättefin helg.

Ja, jag kollar fortfarande på Parenthood

Gud vad jag hatar Christina.

Alltså jävla vider. Tror att det är hon som är autistisk och inte ungen.

Christina i Parenthood? Urtypen av person jag avskyr. Egoistisk och snäll enbart om det ger henne nånting in return. Blä.

Did I hear chilli?

Jag ska ha schlagerkväll med Maria och Wayne. Den sistnämnda är en smula motvillig mot schlagerdelen av kvällen, men eftersom majoriteten bestämmer så blir det det iallafall. Vi ska dricka vin och öl och äta en chili som står och puttrar på spisen och om mina fingrar är något att döma av väldigt stark. Alltså det BRÄNNER på huden på vänsterhanden som är den handen som har nuddat chilifrukterna.

Say no to the dress

Så, jag kollar på TLC för det är typ såhära liksom min nya favoritkanal och så är det Say yes to the dress och jag sitter här med hakan i knävecken och ba GÖR FOLK SÅDÄR? 70 000 SEK för en jävla klänning, no problemo. Plus att skiten är urful. Och what's with tjatet om att man ska få vara den prinsessan alla tjejer drömmer om att vara? This girl right here? Skulle hellre dö än att bli kallad prinsessa. Eller klä sig i tusen lager spets. Eller lägga en förmögenhet på kinabarntyg. Varför är det ofta så att bröllop handlar mer om pengar än om kärleken?

Så många frågor, så konstiga svar.

Att sova som en stock

Jag funderar på att smyga ut i vardagsrummet och hämta datorn och trycka några avsnitt Parenthood i sängen medan den där kompisen snarkar färdigt i soffan. Jag har sagt det förut och jag säger det igen: jag har blivit vald av hemskt fina människor. Igår skrattade jag tills jag fick ont i huvet och pratade om skillnaden mellan Linn anno 2012 och Linn 2002 års edition. Och om att våga saker. Sen drack jag så mycket vin så jag fick gå upp inatt och kontemplera om jag behövde spy (nej) och då blev jag helt svimmig så jag fick lägga mig på badrumsgolvet med fötterna mot väggen ett tag.

Folket, vi tar fredag

I soffan: gammel kompis med resestories

På spisen: entrecôte, rödvinssky, potatisgratäng, körsbärstomater i ugn

I glaset: Penfolds Shiraz från South Australia

Det nya SoA

Parenthood. Så himla bra.

Don't hate me

Kvinnodagen idag. Känner så här inför det: ingenting. Tycker att i och för sig att alla "dagar" som inte ger ledigt är onödiga "dagar", men kom igen? Ska vi känna oss duktiga för att vi rabblar statistik och höjer kvinnor till skyarna en dag om året? Alltså, nej. Jag tror på att jobba stenhårt på jämställdhet 365 dagar om året istället.

Tips

Micra inte pastan till lunch. Då blir det gummipasta i flytande fett. Sjukt äckligt yo.

När en tår blir en oxfilé

"Nån" har ganska bra kompisar som ba jag lagar mat till dig eller helt sonika bara skriver var hemma halv sju för då kommer jag med en påse mat som du ska laga på Skypechatten sisådär runt lunch. "Nån" säger ju inte direkt nej till nåt av det så att säga. Så. Idag kom en stor kram och en kompis med en kasse mat som till slut blev en pasta med oxfilé och kantareller med ångkokt broccoli och högar med parmesan. Och ja, ni kan få det ursvåra receptet. Närå, det är jättelätt. Världsapromise.

Min mamma har cancer. Så, nu har vi det sagt. Det suger ungefär jättemycket och jag är lite koko i huvudet och tänker jättekonstiga saker och säger åt mig själv att jag är dum i huvudet ungefär hela tiden. Meanwhile ligger min mamma i en säng på ett sjukhus och ringde hit pappa för jag saknade honom så mycket och skämtar om personalen. Som för övrigt är världens bästa personal, så vi skämtar inte elakt. Vi kanske bara skämtar lite om tanten som skötte min farfar när han var sjuk en gång och som var en smula well, hårdhänt och med slight rondör i kroppshyddan som farfar för att ge igen för det burdusa hanterandet genomgående kallade för Lilla tunnan. Jag fnittrar verkligen varje gång jag tänker på farfar och Lilla tunnan. Det är inte så snällt, men ibland får man ta såna chanser för att få fnittra lite.