torsdag, april 6

Den andra sidan

Jag lunchade precis med min man och mitt barn. Vi åt på La Neta (yey!) och Ellen sov sig igenom hela måltiden så vi var helt handfallna vuxna som försökte konversera utan att bli avbrutna. Sen vaknade barnet och ville sitta i mitt knä och kramas och pussas i tio minuter. Det var ljuvligt. Nu har jag precis promenerat tillbaka till jobbet i solen och känner att livet fan är jävligt bra ändå.

1 kommentar:

Johanna sa...

Å så gött! :)
Det har sina stunder, livet, både upp och ner.