måndag, oktober 26

Är du utsatt för våld? (5+0)

Jaha, här går jag och är gravid och känner ingenting mer än en jävla nästäppa och att jag är astmatät, vilket kan vara en helt normal jävla förkylning eller gravidsymptom. Mina bröstvårtor (sorry for graphics) har i och för sig blivit lite större och det är möjligt att tuttarna har blivit lite fastare, men i övrigt? Nada. I övrigt berättade jag för pappa igår genom att gömma ett gravtest, ett sånt därnt digitalt där det står gravid, i en iWatchlåda och ge till honom som present. Han blev så himla ställd och baGravid? GRA-VID? GRAAAAVID? Gravid? Linn, det står gravid här? Gravid? och det hjälpte knappt att jag sa eh jo alltså JAG är ju gravid för han satt fortfarande som ett frågetecken. Sen blev han lite rörd och glad, men gulligast var imorse när han skulle åka hem och kom in och kramade mig hejdå (jag låg och sov) och ba nu när det har sjunkit in lite så är det ju jätteroligt och fint och nåt att se fram emot. Insert NAAAAAW-emoji.

Jo, just det, idag var jag hos barnmorskan för första gången. Det var tvåtusen människor i väntrummet och mitt inre lyxlejon fick lite panik över att trängas bland en massa folk, men sen fick jag en barnmorska som var precis rätt på gränsen mellan auktoritär och kulturtant för att jag ska gilla henne massor så nu ska jag gå kvar där iallafall. Andreas fick inte följa med och sist kom den, Frågan: Hur är det med våld och så? och även fast tanken på att han ska slå mig är helt skrattretande (som han sa förut är det nån som skulle slå nån i vårt förhållande är det nog du och well, that's true.) så tycker jag att det är jättebra att dom frågar. Nu ska jag maila livsmedelsverket och fråga om jag får äta Omega 3 i nån form av algform och sen ska jag go on with my life (ha möte i brf-styrelsen som jag inte vill nåt hellre än att gå ur pga får ilskesvallningar varje gång boss lady gör nån form av kommunikation).

4 kommentarer:

egoistiska egon sa...

Var den BM som inte ville att Andreas skulle vara med?

Linn sa...

Nä, det är mottagningen som vill ha ett första samtal bara med mamman för att utesluta våld och risker i allmänhet. Jag ifrågasatte att Andreas inte fick följa med och fick svaret att dom såklart inte slänger ut honom, men gärna träffar mamman ensam första mötet, men att dom självklart gärna vill att han är med precis så mycket som han eller vi vill och livade att ta jättebra hand om honom. Det var alltså inte själva inskrivningen för den var inte förrän vecka 9 och då var Andreas med och dom har varit jätteinvolverande so far i övrigt.

egoistiska egon sa...

Aha! Aldrig hört om innan. Kan inte riktigt säga om jag tycker det låter bra eller ej.

Linn sa...

Alltså för oss kändes det ju jävligt konstigt eftersom det kändes som att Andreas var utestängd från början, med det är ju också ett ganska priviligerat sätt att se på det eftersom jag absolut inte är utsatt för våld eller hot i hemmet. Men för dom som är det? Då kanske det är bra att det är standard att bara kvinnan går dit första gången? Då kanske det finns en möjlighet att få hjälp/kunna prata om det utan att vara styrd? Om det kan hjälpa nån människa så tycker jag att det är en bra grej ändå. Vid själva inskrivningen är ju alla välkomna och framåt därifrån liksom.