Jag önskar att jag kunde vara en sån där person som vaknade kvart över sex på vardagarna för att gå ut och springa en runda innan jobbet. En sån som lagar riktig frukost och tittar på nyhetsmorgon samtidigt. Inte ens sån som varje morgon ligger och känner efter om jag verkligen inte är sjuk idag och sen i princip bara hinner borsta tänderna och kissa innan jobbet. Och jag äter på jobbet framför nattens mailskörd.
Samma sak med helgerna. Tänk att vara en sån som liksom gör saker. Vaknar nio, gör stor frukost, städar boendet och ger sig ut på en dagstur av nån sort. Seglar, springer, golfar, går. En sån som inte klarar av att bara vara. Istället vaknar jag inte till förrän nån gång efter Systembolaget stängt för dagen. Alltså jag vaknar innan, men är inte gärna mobil. Jag läser böcker, pillar mig i naveln, sover lite till.
Eller att vara en sån som tänker ut outfits och lägger massa tid på sitt utseende istället för att ta det första handen nuddar vid på morgonen och köpa kläder nån gång i kvartalet. Tänk att ta bort nagellacket innan det är helt avskavt nån endaste gång.
En sån som sorterar soporna och pantar burkar innan skåpsluckorna inte längre går att stänga och bokar tvättid minst en gång i veckan.
Men jag förstår inte var den energin kommer ifrån. Jag ÄLSKAR att ta det lugnt. Läsa en bok, gå och handla, laga mat i nån timma eller två. Diska lite. Plocka lite. Baka lite bröd. Sova. Gud vad jag älskar att sova.
Det dumma med min B-personlighet är väl att jag ständigt känner att jag borde vara lite bättre. Men orkar inte göra nåt åt det.
Nu ska jag diska, plocka och gå och köpa mat. Heh.