lördag, januari 12

Ögonblick

Imorse vaknade jag till av Ellen som hoppfnittrade och klappade mig på kinden och sa det är dags att gå upp nu lilla mamma! Men Andreas frågade igår om jag ville ha sovmorgon så jag frågade om hon kanske inte kunde tänka sig att vara lite med pappa så jag kunde få sova och HÖR OCH HÄPNA så gick hon med på det utan krusiduller och stängde till och med dörren efter sig. 09.24 vaknade jag och kollade telefonen, helt mör av sömn. Barnen stormade in och tjöt av lycka och kramades och pussades och var allmänt ljuvliga. Sen gick jag ner och gjorde en Full English Breakfast, bakade tomater, hashbrowns och hela baletten och vid matbordet var det tyst för hela familjen åt. Ingen skrek eller berättade att dom äj lite lessen faktiskt eller hällde ut vatten och min mat var varm och god och kaffet starkt och ähmen fan NYP MIG. Nils hittade sin egen skugga i förmiddagssolen som skiner rakt genom huset och lekte sen tittut med den medan jag satt och bara tittade på ljuvligheten som är ettåringar. Nu lägger Andreas barnen och jag sitter i sovtisha i soffan och har till och med kunnat soffhångla lite med min man för barnen har roat sig, och varandra, själva. Tänker att jag behöver spara att det kan vara så här i minnesboxen att ta fram till sämre tider.

Till exempel igår. Jag kom hem från jobbet och bägge barnen var svintrötta och Nils ville BARA bli buren och Ellen gnällde oavbrutet. Det var jag är ledsen och jag får inte... och ööööuuuhhh NILS TAR MIG. Inget barn åt, trots mutmat och hunger. Både jag och Andreas höll på att krevera av irritation gentemot vårt äldsta barn och när jag ÄNTLIGEN fick upp Ellen och hade mutat i henne en miniavokado och en smoothie och borstat tänderna så kräktes hon över hela sig, hela mig och hela badrummet. Mitt i saneringsprocessen där jag satt på knä i trosor och BH och torkade kräksigt golv ringde Sector Alarm och sa att larmet hade gått i butiken. Ringde chefen samtidigt som jag tvättade håret på Ellen och försökte undvika känslan av undergång. Ellen blev i och för sig både pigg och på jättebra humör i duschen och satt sen och berättade den ena sagan efter den andra för mig och Andreas och sen somnade hon på tre sekunder när jag väl vågade släppa i säng henne utan omedelbar kräksrisk. Jag och Andreas tittade på nån dålig action/doomsday med The Rock och sen fastnade vi i nån form av diskussion/konversation om livets förgänglighet och tiden och livet och saligheten och gick väl och lade oss halv två. Vid fyra vaknade jag av att Ellen klättrade upp i sängen och sa att hon ville ha vatten och blev såklart genast livrädd för mer kräks. Det visade sig vara exakt som hon sa, hon var törstig, och efter att ha flyttat oss till gästrummet och satt på sovmusik så somnade vi (iallafall jag) om. Därav eget sovrum imorse.

Två sidor av så här är föräldraskapet-myntet.

1 kommentar:

Johanna sa...

Haha exakt så! Jag var hemma med barnen i veckan och hade dröm-onsdag och fredag, samt mardrönsrorsdag.Det tar och det ger, småbarnslivet.