tisdag, januari 29

Jag ber om ursäkt om jag är jobbig när jag ber om ursäkt

Har ni tänkt på hur ofta ni ursäktar er själva eller ert beteende? Jag försöker sluta med det onödiga beteendet och får på riktigt backa mig själv minst en handfull gånger varje dag. Oftast sker det när jag ska maila, men det är inte ett helt ovanligt beteende för mig in person heller. Nu var det väldigt längesen, alltså vi pratar kanske 20..10?, som jag bestämde mig för att sluta skämta på min egen bekostnad hela jävla tiden och det har verkligen blivit bättre (passus: alltså folk utan självdistans och humor i densamma är ju svintråkiga, men att hela tiden förminska sig själv och ens känslor och tankar och handlingar på nåt clownigt sätt är fan inte bra för nån) men tydligen sitter mitt ursäktande beteende fortfarande djupt därinne. Jag vet att det inte bara är jag som börjar mail med jag ber om ursäkt för sent svar när mailet kom eftermiddagen innan och det är det första jag svarar på på morgonen (ok, har slutat med sånt men det HAR hänt). Eller som nu, jag har skickat mina två första mail till vår AD och dom ÄR vettiga och jag TYCKER att det är bra att börja med just det/se till att det finns med och ändå börjar jag mailet med: Jag hoppas att känns okej för dig att... och jag försöker strukturera upp det... MEN FÖRHELVETE LINN! Vadå, jag hoppas att blablabla. Vi (jag) är uppdragsgivare och om jag vill ha projektet specat på det sättet så ska jag väl för fan inte be om ursäkt för det? Vilken man skulle nånsin skriva ett mail där dom ska skicka en specifikation/brief och samtidigt lite hoppas på att den andra också kanske tycker att det känns bra kanske lite eller? Gawd, det är så tröttsamt. Nu kanske jag ska slänga in ytterligare en brasklapp om att jag absolut tror på god stämning och att det är viktigt att checka så ens budskap går fram och att andras input är skitviktig, för det tycker jag ju. Jag har inte meglomani. Nu rättade jag mig själv och tog bort fjanteriet och ersatte det med ett plain (typ) här kommer designspecen från utvecklaren och här är ett stylesheet jag tycker vi ska använda. Kolla på det och hör av dig så kan vi stämma av på telefon hur vi ska lägga upp det framåt. Jag skrev ju mer än det så tonen generellt i mailet är trevligt, men varför ska vi hålla på och använda tio tusen ursäktande ord eller meningar för att...vadå? Alltså egentligen? Varför är vi så rädda för att skriva det vi vill? Varför skulle vår vilja eller erfarenhet inte duga? En sak som har blivit mer tydlig för mig ju mer jag censurerar den delen av mig själv är att jag på ett sätt oftast skapar situationer av något som kanske skulle ha passerat obemärkt. Om vi tar det här ursäkta sent svar-grejen som exempel. Förmodligen sitter ju inte mottagaren och har hängt upp hela sitt liv på att jag ska svara just precis samma minut som hen skickar mailet. Så när jag ber om ursäkt för att jag inte har svarat så pekar jag ju också på att det kanske borde ha förväntats att jag skulle ha svarat tidigare. Jag har helt slutat skriva det alls faktiskt. Inte ens när det är två dagar sent skriver jag det och folk verkar precis lika glada som innan. Inget mer ja nu när du säger det så... Det här strykandet av försiktiga formuleringar öppnar ju heller inte för diskussioner där det egentligen inte borde vara några heller. Som i det här fallet. Att vi ska ha t ex ett stylesheet (specifikation på t ex teckensnitt, färgkoder, storlek på headers för att utvecklaren snabbare ska kunna koda/allt ska se enhetligt ut) är i det här fallet ingen diskussion egentligen. Om vår AD skulle tycka att jag är jobbig (i det här fallet vet jag att han håller med för vi har redan diskuterat det) so be it. Jag betalar för timmarna och jag har gjort bedömningen att det kommer löna sig i slutändan. Det ska jag inte be om ursäkt för. Jag ska inte heller gardera ett felbeslut genom att ifrågasätta huruvida jag har kompetens nog att göra den bedömningen in the first place, för 1) det har jag egentligen och 2) om det blir fel kan det lika gärna bero på 1000 andra samverkande faktorer.

Ok, nu ska jag fortsätta med nästa mail som jag också kommer redigera på fem ställen innan jag skickar det pga kan inte leva som jag lär i första steget. Än.

1 kommentar:

Johanna sa...

Det här var inspirerande! Hög igenkänning på onödiga ”ledsen för att...”