onsdag, januari 16

Onödiga surdegar

Igår började jag på Peppes Friday Lab. Jag såg för ett par veckor sen att det fanns platser över och fick ett litet infall och bokade. Nästa vecka ska jag ha utvecklings-/lönesamtal med min chef och jag tänkte sälja in idén att jobbet ska betala då (håll tummarna) men om inte så är jag fan värd en liten investering känner jag. Nu vet jag inte riktigt vad jag ska skriva för jag vill säga så himla mycket så vi kanske bara ska köra lite ostrukturerat babbel? En sak som slog mig igår under en övning var hur jag blev väldigt känslomässigt påverkad och att jag inte landade förrän efter jag hade kommit hem, ätit micrad soppmiddag, dansat kvällsdansen (hela familjen dansar i vardagsrummet till dagens låt), klätt av och på barn pyjamas, borstat tänder och läst saga. Inte förrän jag satt i vårt mörka sovrum med Nils i famnen och tvingade mig själv att lyssna till hans andetag när han drack mjölk och kände hans tyngd i min famn och hans mjuka hud mot mina läppar kunde jag grounda mig till nuet och lugna ner kroppen. Ända sedan "nästan-väggen" 2012-2013 får jag rätt starka fysiska reaktioner på jobbiga känslor. Jag har visserligen alltid varit typen som har rodnat vid föredrag, halsen har stockat sig vid utvecklingssamtal och jag har väl aldrig grälat utan tårar, men nu för tiden får jag bzzzzzzt i huvudet och hjärtklappning vid plötsliga känsloutbrott. Ni som har haft högt blodtryck kanske känner igen er i uppivarv-känslan? Grejen är att jag verkligen inte väntade mig det igår. Min tanke med att söka Friday Lab var att få hjälp med lite livsriktning i brist på bättre ord. Jag tänkte mig lite hjälp att bena ut vad fan det är jag vill här i livet och vad jag ska göra med min karriär ("karriär") och hitta nån form av work-life-balance och nej, men kanske bli lite inspirerad. Jag hade INTE tänkt att det skulle sätta igång en massa existentiella tankar och ganska snabbt tydliggöra att det jag saknar right here, right now snarare är tid för MIG privat. Istället för work-life balance skulle jag behöva hitta nån form av mom-life-balance. Och anledningen till ångesten som svepte in igår är väl kanske att just det är en av mina nämen jag låtsas att det regnar och tänker inte på det-ångestar: jag är en kass kompis. Och här kan vi rada upp en hela länga mer eller mindre godtagbara anledningar och orsaker som motsäger det, men för mig, i mina känslor, KÄNNER jag att jag inte är en lika bra kompis som jag vill vara.

Jag lyssnade för övrigt på Lina Thomsgårds psykolog-podcast Dumma Människor häromdagen och ett avsnitt handlade extremt förkortat om nåt som kallas kognitiv dissonans. Det är när ens känslor och agerande inte stämmer överens och den krocken framkallar obehag hos människan. Det i sig är väl värt ett eget blogginlägg men för nu så nöjer jag mig med att säga att just det begreppet stämmer extremt bra in på hur jag känner/agerar när det gäller vänskap och mina kompisar. Jag tänker och vill vara en bra kompis, men jag svarar liksom knappt på sms och skickar då verkligen inga egna.

Inte. Så. Trevligt.

Iallafall, under en övning igår blev det iallafall väldigt tydligt för mig att det jag saknar i mitt liv är just ett eget liv och framförallt en finare och bättre relation med dom jag bryr mig om. En närvarande relation kanske jag ska säga? Och jag VET ju det och det var ju inte newsbreaking i sig, men det blev liksom satt på print igår och då kom väl ångestmolnet svepande direkt. Varför har jag inte gjort nåt åt det? Varför prioriterar jag inte mina vänner? Varför blablabla. Innan nån håller upp handen och ba men det är ju inte speciellt konstruktivt att tänka så så nej, jag vet. Men jag tänker att det är rätt bra för oss att löpa den linan ut, låta känslorna storma lite och vara i ångesten en stund tills det värsta ebbar av. SEN kan man vara konstruktiv. Jag tänker nämligen att just dom känslorna också hjälper till att flytta prioriteringar. Att få känna exakt hur viktigt det faktiskt verkar vara när jag slutar trycka bort det och låtsas som ingenting. Och okej, nu återkommer jag till podavsnittet ovan (Så gör du fienden till vän (Benjamin Franklin-effekten)) där psykologen Björn Hedensjö avslutade avsnittet med att berätta om en övning han gör med sina klienter kring just kognitiv dissonans. Han sa att han brukar be personen tänka sig livet som ett tåg där ens agerande/handlingar är loket och sen kan tåget ha ett par vagnar med känslor och tankar. Kontentan av övningen är att ens agerande drar med sig känslor och tankar i mycket högre utsträckning än det omvända och att hjärnan är konstruerad till att korrigera känslor efter händelser. T ex om någon är hundrädd så kommer det inte hjälpa att försöka övertala den personen att inte känna så. Därför används t ex KBT där personen utsätts för hundar och slutligen sitter och klappar en hund. Just det agerandet menar han (och forskning) i sig självt korrigerar känslan och tankarna kring just hundar. Här sitter jag och klappar en hund och det är ju ganska mysigt alltså är hundar mysiga. Typ så. Om vi går tillbaka till min ångest och mitt obehag inför situationen jag har satt mig i så kände jag lite att nämen vad FAN. Nu ska jag fan följa det där själv också. Så imorse skickade jag ett sms till en kompis som jag verkligen tänker jättemycket på men som jag inte har träffat på alldeles alldeles för länge och som jag har skjutit på att höra av mig till just för att vi inte har träffats på så länge och kanske är det jobbigt och hon kanske inte gillar mig längre och yadayada. Vilket är fullt möjligt att hon visst det känner, men det blir ju inte bättre av att jag skjuter det hela framför mig?

Ja, just det, jag bråkade såklart med Andreas igår också (given) så vi sov i olika sovrum inatt och träffades kanske 5 minuter imorse när jag lämnade över Nils för att jag skulle åka till jobbet. Så om känslan är frihet och härlighet amen? Nej. Men jag känner mig nöjd över att äntligen ha tagit tag i saker som ger mig ångest. Okej, nu måste jag jobba. Kan inte ni berätta (anonymt eller inte) över grejerna ni har ångest över så kanske vi kan peppa varandra?

8 kommentarer:

Filippa sa...

Linn! Inser NU att det är du som är samma Linn som igår. Följt dig i trehundra år, men kopplade inte förrän nu. VISSTE att jag tyckte du var lik någon. Hur som helst, skriver nu för att fråga om det känns jobbigt? Att jag redan följer dig menar jag. Visst, jag känner KÄNNER absolut inte dig, men för mig är du ingen främling =)

Linn sa...

Nämen HEJ! Vad kul! Tack för att du frågar, men det är ABSOLUT inget problem för mig. Tvärtom kanske? Skönt att nån vet lite mer bakgrund än typ "bor i Stockholm, har 2 barn". Den här bloggen är inte namngiven för jag vill inte att den ska vara googlingsbar ihop med mitt namn pga känner kanske inte att det är relevant för arbetsgivare och mitt namn har ju bara jag så det hade ju inte "försvunnit i bruset" liksom. Men i övrigt är den absolut inte hemlig på nåt sätt. Och jag skriver alltid "live" dvs exakt det jag tänker på exakt just då, mening för mening, så jag i verkliga världen borde inte skilja sig så jättemycket från jag här om du förstår vad jag menar? Men iallafall, roligt att du läser och hoppas du vill fortsätta ;)

emma sofie w sa...

Jag har också ångest över mina relationer son inte är med min kille. Jag vet att det är extremt övergående att vara gravid men jag är fan bitter och sur över att jag har n o l l ork till att träffa mina vänner och finnas där för dom. Vill inte tappa nina vänner bara för att jag ska få en bebis, men det känns som att det händer hela tiden för jag orkar inte träffa någon under veckorna. Och helgerna är så korta. Fan. Har ju även en känsla av att det inte blir bättre efter att bebisen är här..

Linn sa...

Åh, alltså jag önskar att jag kunde vara nån tröst här och säga att det går över men alltså, ett barn är liksom lite ett nytt liv och det är helt okej att sakna sitt gamla liv! Kom ihåg det när du ligger i soffan med din bebis tre månader in och bara vill vara lite jävla ifred. ALLA känner så. ALLA vill fly och vara i ett parallellt liv utan sitt barn då och då. Du är inte en dålig mamma för det. Det är okej att ibland önska att man är tillbaka i sitt gamla liv, pre-barn. Nej, det är fan livsviktigt att ibland tänka så! Och när det gäller relationer: alltså dom som är bra finns ju kvar, men kanske inte på samma sätt. Jag vet typ en mamma (pappor desto fler) som lever samma liv som innan barn och good on her, men dom allra flesta VILL vara hemma mer. VILL boa in sig med sin kille innan och sin bebis efter. Det är skitsvårt att gå hemifrån första gången och alltså det är roligt och nödvändigt, men om det är skitjobbigt så bjud hem folk till dig istället. Säg till kompisar att ta med lite take away och komma till dig/er. Det är nästan jobbigast där du är nu, för nu har du inte orken, men inte heller bebin på utsidan. När hen väl finns här ute så kommer du förmodligen visst ha ångest (lite) över samma sak, men å andra sidan också ha din bebis. GUD så ljuvligt för er!

Filippa sa...

Vad skönt! =) Blev lite orolig at du skulle tycka det var orättvist och lite creepy. Klart jag läser vidare ;) Ännu roligare nu.

Hanna sa...

Det här inlägget var SÅ bra.

Linn sa...

Tack Hanna!

lilian nikky sa...

Mitt namn är Lilian N. Detta är en mycket glad dag i mitt liv på grund av den hjälp som Dr.saguru har givit mig genom att hjälpa mig att få min ex-man tillbaka med sin magiska och kärleksspell. Jag var gift i 6 år och det var så hemskt eftersom min man verkligen fuskade på mig och letade efter skilsmässa men när jag kom över Drsaguru email på internet om hur han har hjälpt så många människor att få sina ex tillbaka och hjälpa till att åtgärda relationen. och få människor att vara lyckliga i sitt förhållande. Jag förklarade min situation för honom och sökte sedan hans hjälp men till min största överraskning berättade han för mig att han hjälper mig med mitt fall och här firar jag nu eftersom min man har förändrats helt för gott. Han vill alltid vara hos mig och kan inte göra någonting utan min dag. Jag njuter verkligen av mitt äktenskap, vilken stor fest. Jag kommer att fortsätta att vittna på internet eftersom Dr.saguru verkligen är en riktig stavning. BEHÖVER DU HJÄLP KONTAKT LÄKARE SAGURU NU VIA E-POST: drsagurusolutions@gmail.com eller WhatsApp +2349037545183 Han är det enda svaret på ditt problem och får dig att känna dig lycklig i din relation.och hans också perfekt i
1 LOVE SPELL
2 WIN EX BACK
3 FRUKTER AV WOMBEN
4 PROMOTION SPELL
5 SKYDDSPEL
6 BUSINESS SPELL
7 bra jobbspel
8 LOTTERY SPELL och CASE CASE SPELL.