tisdag, januari 22

Om lön

Jag hade mitt lönesamtal idag. Det var cirka 4 år sen förra gången, no joke. Ja, det är förfärligt på ett sätt men också jag jobbar på ett litet bolag som inte går med vinst och min ingångslön var konkurrenskraftig när jag började som första person in 2013. Alltså konkurrenskraftig för mig, inte företaget. Dom köpte en dyrare anställd men fick å andra sidan mig så ja, win win typ. Jallefall, för ett tag sen kände jag att näe men nu får det faktiskt räcka. Nu måste vi prata lite här va och eftersom min chef är en fullt normal, kompetent person höll hen med. Vi hade ju fråga ekonomitanten för några år sen om ni kommer ihåg? Där gick jag ju igenom lite grejer som jag tycker är viktigt vid en löneförhandling men in short: var förberedd, kolla din egen arbetsinsats vs överenskommen och titta även på alternativtill rena pengar. På samtliga mina tidigare lönerevisioner har jag kunnat peka på skillnader i arbetsinsats jämfört med arbetsbeskrivning, tydliga förbättringar osv men det knasiga den här gången var att jag under de senaste 4 åren inte direkt har gjort någon förflyttning i arbetsinsats och även om jag tar mer ansvar nu vet jag att min chef tycker att det är så självklart så hen tror det har varit möjligt hela tiden (vi är inte 100% ense där). Dom senaste 3 åren har jag varit föräldraledig 1,5 år på heltid och 6 månader på halvtid och nu jobbar jag 80% så mja, alltså jag gör ju inte mer än tidigare. Jag gör smartare och bättre men effekten kommer inte slå förrän tidigast om typ fyra-fem månader. Mitt utgångsläge idag var alltså egentligen att tro på min framtida förmåga och mitt eget värde samt min chefs tilltro till detsamma. Och också slå an liiiiiiite på dåliga samvete-strängen för utebliven löneökning.

Jag vet ju att vi fortfarande inte går med vinst och jag pratade också med Andreas om vad som är viktigast för oss som familj: pengar eller tid och vi kom väl fram till att tid är bättre egentligen. Förutom på en punkt: jag har haft ett löfte om tjänstepension men ingen påskriven lösning. Det känns oerhört dumt och viktigt att korrigera. Jag satte mig iallafall och räknade lite och kom fran till att jag skulle vara nöjd med en inflationsindexerad löneförhöjning (i praktiken ”samma” lön som innan i köpkraft pga inflation (prishöjning)), retroaktiv pension och såklart månadsvisa pensionsavsättningar framöver. Och som plåster på lönesåret tänkte jag att det ju är lättare att få igenom två veckors retroaktiv extra semester än säg 30 000 kronor cash.

Mitt mål var alltså:
5% löneförhöjning (SCBs inflationsstatistik-avrundat)
Retroaktiv tjänstepension från januari 2015 samt framåt
2 veckors extra semester

Och eftersom jag är ganska övertygande (och egentligen rimliga krav ju) och eftersom min chef är vettig, som sagt, så fick jag igenom alltihop. Fan, jag har gått och grämt mig över det här med lön och att jobba i ett litet bolag och blabla, men jag vet ju att jag hade sagt till vemsomhelst annan att budget inte är ditt ansvar utan företagets vilket till sist var det som knuffade mig till att ta tag i mötet. För jag är ju värd det. Och nu känner jag mig superpepp på att ta tag i jobbet och jag känner mig uppskattad och och och. SÅ glad att det gick bra. Nu ska jag sova.


7 kommentarer:

Johanna sa...

Grymt!!!

C sa...

Fan vad bra!

M sa...

Heja! Två veckors extra semester också - bara det i sig är ju en löneförhöjning om man slår ut det över året.:)

Emma sa...

Så bra! På tal om något helt annat så önskar jag ett belysningsinlägg. Jag har sett bilder på din insta och ert hem ser ut att vara perfekt ljussatt... så nu behöver jag inspiration kring det här för jag hatar alla mina lampor.

Linn sa...

Tack för peppen!

I will not keep calm and you can fuck off sa...

Du är grymmisch! Ska läsa och lära någon dag när jag behöver det (och orkar ta in informationen).

Hanna sa...

Otroligt inspirerande.