söndag, oktober 9

5 månader

Ellen. Skrällen. Snuttis. Nuttis. Röjar-Ralf. Gnällen. Älskling. Mammas lilla terrorist. Donald Trump. Punkemo. Världens allra finaste.

Du är fem månader nu. Hur hände det? NÄR hände det? Du ska ju vara min lilla bebis, men du är inte min lilla bebis längre. Hon finns där inne också, som en grov skiss av den du har blivit nu, men du är så mycket mer. Du är så himla rolig. Och envis. Och bestämd. Och glad. Du är fortfarande nästan alltid glad och du skrattar högt flera gånger om dagen, främst åt din pappa. Din älskade älskade pappa, som du är kär i honom. Varje dag när han kommer hem från jobbet släpper du allt du håller på med och strålar mot honom och sträcker ut armarna så han ska ta dig. Ibland skrattar du högt bara han kommer in i rummet, så mycket gillar du honom. Du gillar mig med, men mer som en beständig trygghet. Det är mig du vill vara hos när du är trött eller ledsen. Det är mig du vill vara i närheten av på kvällen. Jag har varit borta några kvällar och då har du skrikit i princip tills jag har kommit hem igen. Så gör du inte mot din pappa. Ditt allra bästa är dock om jag OCH Andreas är med. Då är du en solstråle.

Du är stark, dotra mi. Du kan sitta själv nu och pilla med grejer och sträcka dig efter saker och till och med titta dig omkring utan att välta. Du välter efter ett tag men det taget blir längre och längre. Jag vill inte säga att det har revolutionerat vårt liv men eh det har typ det lite grann. Så sjukt mycket enklare att deala med en som kan sitta än en pöl av frustrerade bebisdelar. Du vänder dig fram och tillbaka till mage, fortfarande mest Zoolander (only right turns FTW!) style men du kan åt alla håll om du vill. Fort går det också förresten. Det räcker med att lägga ner dig så vips ligger du på mage och gör sälen dvs håller upp armar och ben och huvet i luften och sprattlar. Sen ler du och är svinnöjd över att du tror att du kan krypa. Ibland gräver du ner huvudet och plöjer dig framåt med rumpan i vädret och precis just förut så stod du en kortis på armar och knän men oftast är det bara sälen. Du kan också stå mot stöd och hoppa i hoppgunga.

Du har typ ingen finmotorik. Förmodligen för att du är Röjar-Ralf. Du griper tag i saker utan att missa men sen slänger du bara iväg det. Helst ska det slängas på golvet från en höjd men även kast på golvet/i sängen funkar.

Ditt prat går i perioder. Det är ganska tydligt när det händer nåt motoriskt för då blir du mycket tystare. Häromdagen började du pluta med munnen och bububuubrrrruu:a. Det är så jävla gölligt. Hoppas du aldrig slutar.

Du har två små tänder och en emopunk/småstadsfrissafrisyr med typ snaggat på ena sidan och långt på andra. Förmodligen pga Zoolandermovet och din fäbless för att ha huvudet vänt åt ett håll. Ibland, när det blåser, delar du frilla med Donald Trump. Du är 66 cm lång och väger 7,4 kilo och ligger perfekt på din kurva.

Du sover typ nio till åtta med en matpaus på tio minuter runt 4-5-snåret. Sen sover du 45 minuter vid tio och sen 30 minuter vid halv ett, halv tre och halv sex. Dagtid är du alltså helst vaken. Du gillar när det händer grejer och kan följa med på fest och restaurang och på stan. Vi bytte ju till sittdel i din vagn i början av augusti och vilket lyckokast det har varit. Nu älskar du att åka vagn.

Till sist måste jag nog också berätta att du gosar nu och det får mitt hjärta att sprängas av älsk. Jag älskar dig. Du är bäst. Du är det finaste jag har.

Inga kommentarer: