torsdag, juli 16

Don't smoke weed peeps

Idag är det fyra år sen en väldigt fin person dog. Fyra år som han borde ha levt tillsammans med så himla många till. Ett liv som försvann i dimmorna av weed och annan skit som var en följd av hans eviga rökande. I Australien röker alla på. Att gå hem från krogen en kväll är att kryssa genom doftmoln av det där söta, sticksiga, lite granaktiga. Att vara på fest i Australien är att sitta i röken. En del tycker att det är fantastiskt och det kanske är det, för dom. Men jag och alla som med mig älskade Sam vet hur baksidan av skiten ser ut. En baksida som vida överstiger vilken positiv upplevelse som helst. Det är en drog och den har potentialen att förstöra liv om än på ett mer långsiktigt sätt än herion. För mycket weed och korrelationen mellan depression och rökande är oundviklig eftersom centrat i hjärnan som reglerar kroppens egna må bra-hormoner går sönder. Det är inte en ofarlig drog peoples. Den kan ta kära kära fina fantastiska skrattande bubblande duktiga kreativa människor och göra dom till hålögda trasiga skuggor. Ingen rolig kväll borde vara värt det.

2 kommentarer:

Anonym sa...

Först och främst: beklagar så oerhört. Så sorgligt.

Sen: Tack för att du skriver detta. Jag har alltid känt mig som någon tråkig jävla moralperson när jag har varit neggigt inställd till just weed.
Det var nämligen det som från början satte min fina, fina bror i skiten och i förlängningen förstörde en väldigt stor del av hans liv. Nu är han på G uppåt igen för första gången på väldigt länge vilket känns fantastiskt, men ändå finns ju sorgen över att så många år är borta för hans del. Blir så trött när folk ska betrakta det som totalt ofarligt.

Kram

I will not keep calm and you can fuck off sa...

Min son röker cannabis. Han är arton år och har rökt sen har var fjorton, typ. Vi har haft en kamp sen dess. Med skolan, soc, polis, maria ungdom, bup - you name it. Just nu är han på ett låst behandlingshem, han stack från det öppna. Det jag skulle komma till är att jag ofta har hamnat i så kluvna tankar om just cannabis. Fladdrat mellan "är det verkligen så farligt" till "det är inkörsporten, nu blir det heroin nästa". Och alltid känt mig lite fel på anhörigträffar, för min son röker ju "bara" cannabis. Och spice då. Men jag börjar mer och mer inse och tycka att det inte är så bara. Det för med sig så mycket annat och precis som du skriver så är det långsiktig förstörelse. Det är bra att du skriver om det. För det finns hur mycket cannabis som helst bland våra ungdomar idag, enklare att få tag på än sprit.

Och jag är så ledsen för din kompis.