tisdag, april 29

Helt plötsligt längtar jag efter att bli en sån där som kan sy. Och yoga. Som är tillfreds eller tar sig tid att kanalisera grejer genom att pilla. Ni vet. Istället: äter pizza, ser på vad som helst som är på teve (just nu champions league semi), klickar på saker på pinterest och låtsas som att jag kommer göra likadant/att mitt hem ser likadant ut/att jag också är smal och alla kläder passar exakt som på bilderna.

4 kommentarer:

Limpy sa...

Jag älskar verkligen din blogg så himla mycket.

Lisa sa...

Äh. Jag kan sy, bikramyogar regelbundet, joggar ännu mer regelbundet and, let me tell you: livet, världen, alltet suger ändå.

Relaterar och tror att jag förstår, fast ändå såklart inte. Min pappa är sjuk. Kanske hjärntumör. Kanske cancer. Kanske vem vet. Jag jobbar i Indien och vet i alla fall ingenting och då hjälper ingen yoga, joggning, stickning i världen. Men att prata mycket med honom över skype hjälper. Att skopas in i min killes armar och känna honom nosa mig i nacken hjälper. Att göra roliga saker hjälper - ibland. Och ibland vill jag inte att något ska hjälpa. Och då snorar och gråter och gräver jag ner mig. Och fan ta mig om inte jag tillåta mig själv att göra det. Mmm. Grotta ner mig i en stor lergrop av självömkan, ibland är det det enda jag vill. Och då gör jag det med trygg förvissning om att jag alltid har någon som fiskar upp, spolar av och gör i ordning mig igen. Och en sådan någon verkar du ju också ha. Fint, va. Och tur vi har.

Kram!
Lisa

Åsa sa...

Jag kan inte heller sy och egentligen vill jag säga något annat. Linn, nu har jag träffat nån som verkar så himla bra och han ska flytta 40mil bort för att jobba i ett år, på måndag åker han. Han kommer att komma hem över långhelg varannan vecka för att hänga med sin lilla dotter, men kommer inte ha mycket tid för annat. Jag tänker ibland på när du svarade på en gammal kommentar jag skrev om att mitt skepp har seglat och du sa att det inte alls har gjort det. Men det här nån slags förbannelse jag har, sist jag träffade nån som verkade bra flyttade han till Åre efter två månader, cirkus 100 mil bort. Ha...haha. Jag vill ändå se något positivt i det här och hoppas lite på att den här nye kan hänga i lite ändå....men det blir väl förmodligen utfasning på honom (eller rättare sagt på mig.) Hur många lingon finns det i skogen?

Ulrika sa...

Saknar dina inlägg men förstår att du gör nåt viktigare! Eller är med någon viktig. Och det är ju bra.