måndag, april 7

Så går en helg och kommer inte åter och inga dagar räcker till för allt jag vill göra

Dagarna rinner in i varandra nu. En kompis försöker få till en träff med mig och tre andra, föreslår en helg långt in i maj och det slutar med att vi får lägga ner med ett tröstlöst kanske kan boka in en helg i september redan nu? Helgerna försvinner. Jag har inte träffat min bästis på flera veckor och den enda dagen jag kan den här veckan är imorgon. Till helgen ska jag åka till mamma och pappa och klappa på dom. Mamma ligger på sjukhus och ska opereras imorgon (rutin, inget farligt) och en stor del av min kraft går till att inte gå sönder inombords. Stackars lilla mamman som har ont. Stackars lilla pappan som är hennes klippa, sin egen klippa, min och min systers klippa. Jag ska åka hem och sitta i soffan och dricka whisky med honom och prata om hans jobb och lyssna på när han live-kommenterar vilken jävla sport som helst. Till och med golf ska jag lyssna på om det innebär att jag kan bära lite av hans börda för en stund. Jag ska krama på mamma och berätta för henne om hur vi tänker med bröllopet och ge henne nåt kul att tänka på istället för den där dumma jävla idiotcancern. På nätterna drömmer jag om att alla försvinner från mig och jag sover därför som en jävla kratta och är trött jämt. Jämt är jag trött.

3 kommentarer:

Lfthmn sa...

KRAM!

Linn sa...

tack!

Mirijam sa...

Fy fasen vad tradigt det låter. Men pappaklippan kommer säkert tycka det är jätteskönt att dotterklippan kommer och lyssnar på ett golfreferat eller två. Krya på mamman! <3