onsdag, september 27

Vi har förmodligen (pga ringde och kollade och fick ett "det är planerat till x datum om inget annat oförutsett inträffar") ett datum för first sight of baby. Det är så himla konstigt att vi ens ska få en bebis till men jag lär väl få vänja mig för nu äre mindre än en månad till leverans. Min syrra har bokat biljetter hit helgen innan och över planerad vecka så vi har live-in nanny och pappa kommer upp dagen innan så dom kan ha 2:1 vuxen-barn-ratio. Det kommer bli toppen! Mitt domedagshuvud gläntar ibland faktiskt till tanken men tänk om att går som planerat? och då blir jag helt killrig inombords. Alltså det kan det ju göra? Det är ju till och med mest troligt att det gör det? Då får jag min bebis i famnen och så får jag pussas med pappan och vara med och liksom gulla med mitt barn? Kanske till och med vara med och sätta namnet den här gången? (Har väl berättat om när Andreas på eget bevåg hade berättat för hela sjukhuset att hon hette Ellen innan jag typ ens hållt i henne? Alla ba GRATTIS TILL ELLEN VILKET FINT NAMN och jag ba eh? Va? Tack?)

Jaha mer då? Sista fullveckan på jobbet. Nästa vecka börjar min vikarie och då tänker jag kanske att jag ska jobba 3,5 dag och veckan efter helst inte mer än 2,5 och sen nada. Ska livnjuta nåt så INI av att vara ledig med Andreas utan barn. UTAN BARN! Iallafall 6 timmar om dagen. Tänker lyxluncher på stan, mani-pedi och eventuellt lyxa till med en klippning och/eller brynfärg. Samt sova. Mmm...sova.

Idag ska vi äta kantarellpizza. Den består av färdigköpt deg, färdiggjord sås, riven ost och stekta kantareller. Arbetstid 3 minuter, tillagningstid 15 minuter. Så jävla skönt! Ska också göra en sallad med ruccola, rädisor och sockerärter. Längtar!


3 kommentarer:

LoHe sa...

Haha, nä det tror jag inte du sagt innan. Inte så jag 'hört' det i alla fall! :-D

Jag är rätt sotis på just det där med att ha ett DATUM! Man är ju lite skadad, men det kliar i mig av att inte veta när och inte kunna bestämma själv när bebi ska komma.

(OBS: Vet att det naturligtvis inte är därför man/du väljer snitt.)

Linn sa...

Han hävdar ju fortfarande att vi hade bestämt namnet innan i nån form av försök att upprätthålla hedern efter att ha fkn namngett vårt barn efter att jag hade gjort hela jobbet med att både tillverka henne och ägnat 76 timmar åt att föda henne, men alltså vi hade pratat om det och testat det och visst vi var överens om att det var fint och Ellen var ju definitivt toppnamn, men bestämt oss? Innan jag sett barnet? Eh NEJ. Fick ju ha henne i famnen i typ 15 minuter strax efter förlossningen men då var jag så trött/hög på lustgas (dom gav mig free access efteråt så att säga) så jag kände mest "eh men ta bort den jag kommer tappa den" plus att det kändes som att Andreas lade ner henne PÅ mitt ansikte så jag såg henne typ inte (ej sant, såg bilder häromdagen och hon ligger helt normalt på mitt bröst). Så jag träffade henne först vid halv sju på kvällen (hon är född kvart över tolv) nere på NEO där hon hade en NAMNSKYLT! och alla ba "Åh, Ellen är så ljuvlig" och jag typ blängde på Andreas och väste MEN VAD I HELVETE?! men sen fick det bli Ellen eftersom jag inte kände att hon var en person utan bara ett litet knyte och absolut inte kunde "känna in" nåt namn.

OCH datum är ju svingött! Men det är ju inte 100% heller eftersom dom gör det så sent så det rent statistiskt ändå är 30% risk att det sätter igång innan det liksom.

SARA sa...

Gud det är så himla spännande detta! Minns mina egna ensamma dagar hemma innan O kom och alltså SOM jag njöt. Hon hade kunnat stanna inne en vecka till (hon kom på BF+7) för jag kände ingen direkt stress med att få ut henne. Bara myste loss och vilade. Hoppas sista månaden blir fab! Och sen har ni en lillebror! ❤️