måndag, september 11

Några korta

Idag var Ellens andra-första dag på förskolan. Andreas smsade när dom var på väg hem. Det har varit fantastiskt idag. Hon älskar det! Imorgon är det min tur att vara inskolningsförälder och jag är typ nervös?

Vi äter typ bara mat som går svinsnabbt och/eller kräver minimal effort nuförtiden. Förra veckan t ex morotssoppa och sån där italiensk olivilja/vitlökchilispagetti. I helgen grönsaker och dipp och chips, morotssoppan omgjord till pastasås (så smart tips från Onekligens Mera Vego!) och halloumiburgare. Seriöst mat på bordet från allt i kylskåpet på mindre än tio minuter. Bara att skiva en avokado, en rödlök, riva lite salladsblad, skiva en tomat och gegga ihop creme fraishe med lite kerchup, senap och örtsalt samt steka såna där färdiga max-halloumiburgare. Plus URGOTT. Och vego! Idag blev det kantarelltoast i ugn. Imorgon blir det pasta med grönsaker i ugn och på omsdag potatis- och purjolökssoppa. Tror total hack-tid på det hela understiger 10 minuter för alltihop.

Nya Bebin är stark som fan. Han sträcker på sig så det känns som att min ryggrad ska fucking gå av ibland. Är för övrigt i vecka 35 nu. HOW DID THAT HAPPEN?! Mår ändå förvånansvärt bra även om humöret är (ehum) en smula hormonellt. Vill stänga in mig och bara vara med familjen hela hela tiden, helst sitta plåstrad på nån av dom, och känner en väldigt stor obryddhet kring cirka allt annat. Får liksom tvinga mig själv att ta tag i saker, både jobbmässiga och personliga, även om dom kräver typ noll ansträngning egentligen. Också helt avstängd kring typ världsläget, orkaner, kärnvapenhets och allmän idioti. Det är lite surrealistiskt att vara så här blasé. Typ jag kan kolla på nyheterna och ba mnäh *axelryckning*. Det är inte helt olikt mitt känsloläge efter mamma dog och The Dark Months tog över mitt liv. Kan man vara liksom lite pre-förlossningsdepressiv? Fast samtidigt urlycklig så länge det rör Skrällen eller Andreas? Takers på den?

3 kommentarer:

Mimmi sa...

Men är inte det med hormonellt tror du? Boa and all that. Det är öht först nu jag orkar ta in världsläget sen R kom. Kropp, hjärta och hjärna ställer om sig på att vara lejon hemma med barn och bebis och partner, världen utanför ryms kanske inte riktigt i det under en period?

Lisa sa...

Låter högst normalt för en höggravid? Jag ville också stänga in mig de sista veckorna. Flytta in i en grotta med min lilla familj (om det var en bekväm grotta alltså, med skön säng och massa god mat). Biologin har fixat så att du ska slippa tänka på kärnvapenkrig nu, easy as that. Önskar jag kunde vara så blasé ibland även som opreggo, men kommer även ihåg att det kändes rätt märkligt att vara så personlighetsförändrad.

S sa...

Fastnade på "han" :-)