måndag, maj 19

Jag är fortfarande i Lidköping. Livet pendlar fortfarande upp och ned. Lördag var en fantastiskt jobbig dag för mig med tårarna precis i halsgropen hela dagen, eller ja utanför också en hel del. Jag ville verkligen verkligen inte vara hos mamma i lördags. Hon hade en av sina sämre dagar och jag orkade liksom inte se det. Såklart var det också under mina timmar där som hon fick som ondast och låg och kved och tittade på mig under halvstängda ögonlock jag orkar inte mer nu. Jag ville 1) spy och 2) springa därifrån. Tvingade pappa att komma och hämta mig med tårarna droppandes ner för kinderna. Vissa gånger är det liksom no point i att torka bort dom. Hon somnade ju sen och vaknade på kvällen och var enligt pappas sms pigg som en lärka och ligger och babblar och äter glass men det som var i mig just exakt då var inte direkt ljust. Jag försöker verkligen att inte ha dåligt samvete för att jag inte vill (kan) vara med henne hela tiden och tänka på att jag måste ta hand om mig själv också för mitt liv ska ju fortsätta även på andra sidan det här, men det är fan inte lätt. Och dom riktigt riktigt fula svarta men kan hon inte bara få dö-tankarna, dom är inte ett uns lätta att förlåta sig själv för även om jag rent logiskt förstår varför jag tänker dom. Samtidigt har vi dagar som igår när vi familjeintog hennes rum och låg i bäddsoffan och satt i fåtöljer och skrattade skrattade skrattade. Eller som idag när hon ligger här bredvid mig i soffan hemma och vilar lite. När vi precis har haft en vanlig familjemiddag. När jag har köpt och planterat blommor (tvingade en stackars tjej på blomsterhandeln att hålla mig i handen och okeja när jag valde pga har aldrig planterat shit ever) och mamma och pappa firar 35 år ihop. Dagar som man ba men herregud hon kan ju inte försvinna får inte försvinna hon hör hemma hos mig hos oss här.

För resten av världen har jag röstat. Jag vill ha FI i EU och jag har nog aldrig känt mig så liksom nödgad att rösta som nu så det mvar lite en känsla av triumf som följde mig ut ur stadshuset idag. Jag kommer inte rösta rosa i september, men det känns så så så skönt att ha gjort det idag.

(Mamma ska inte ha ont. Hon får jättemycket superbra hjälp för att slippa det, men nåt gick fel i lördags så medicinen tog inte som den skulle. Vanliga dagar är inte som i lördags. För er i den här processen, be om remiss till smärtteam direkt när första smärtan början. Dom är proffs och jag tror att för många väntar och tror att smärta är en del av det hela. Det är det INTE. Det finns asbra hjälp att få. Slut info/tips.)

Inga kommentarer: