torsdag, maj 29

Det är inte tiden vi har tillsammans, Linn. Det är vad vi gör med den.

Det är en ny verklighet nu. Livet där mamma är minnen och delar av mig och min syster och min pappa och alla som älskade henne, men där hon i egen person inte längre finns hos oss. Det är oerhört oerhört oerhört tomt. Och sorgligt. Det är inte varken rättvist eller orättvist och cancer är ingenting som i sig självt är elakt. Jag vill bara säga att just det är väldigt viktigt för mig. Det är en hemsk otur att råka ut för cancer, men den i sig själv är inte elak. Den är ingenting mer än en kroppsfunktion som går fel och orsakar en helvetes massa lidande för väldigt många människor. Det finns ingen rättvisa i sjukdomar. Jag vill inte att minnet av mamma ska solkas av ilska och mörka tankar, ånger eller ångest. Mamma var oerhört många saker, alltigenom fina. Hon har gett mig, och min familj, så mycket fint och så många saker att hålla fast i nu, i det nya livet. Hennes ord kommer eka genom mitt huvud. Hennes kärlek går långt in i varje cell i min kropp. Lilla, älskade, fina mamma. Jag saknar dig oändligt.

50 kommentarer:

Emilie sa...

Jättemycket kram, Linn!

Anonym sa...

Jag beklagar verkligen sorgen, jag kan inte föreställa mig hur det känns för er. Jag är en anonym bloggläsare som tänkt mycket på dig under den här tiden, det är det enda jag kan säga. Inte som en tröst kanske, men kanske ett litet litet ljus i mörkret. Ta hand om dig och de dina.
/Jenny

Emma sa...

Kram-

Tears and pearls sa...

Jag beklagar sorgen! :( KRAM!

egoistiska egon sa...

Åh Linn. Nu gråter jag lite, för det lidande du och din familj ändå måste gå igenom. Kram. En miljard kramar. Även fast det inte förändrar ett endaste dugg.

Tove sa...

Beklagar sorgen så hemskt mycket. Hoppas ni kan omge er av varandras värme nu och sörja ihop. Kram!

Josefine sa...

Kram! Beklagar sorgen. Du skriver så klokt och fint Linn. Ta hand om dig

becca sa...

beklagar er förlust. så sorgligt. KRAM!

Anonym sa...

❤❤❤

Ida sa...

Beklagar. Kram

inte skyldig sa...

Åh Linn. Såg just. Jag gråter också när jag läser det här.

Världens största kram.

The Missy Cissy sa...

Vad ledsen jag blir att läsa detta. Kärlek till dig!

MissParker sa...

Beklagar sorgen. Stor stor kram!

Lala sa...

Jag beklagar sorgen! Kram

Kära Syster sa...

Men fy tusan vad sorgligt! Beklagar verkligen.

/Anna

Anonym sa...

Mariam sa...

Minnen tröstar mer än vad man tror! Stora kramar!

SARA sa...

All kärlek till dig och din familj Linn.

Chaos By sa...

Kram <3!

Anonym sa...

Stor kram till dig
/från en som läser din blogg ofta men aldrig kommenterar

Anonym sa...

Du skriver så vackert och klokt.
Kram från en bloggläsare som sällan kommenterar

Anonym sa...

Åh Linn beklagar verkligen!
Jag var med min bästa vän för ett år sedan när hennes pappa plötsligt gick bort i cancer. Känner med dig <3

Jessica sa...

Mitt allra varmaste deltagande!

dekorum sa...

Jag beklagar verkligen.

minahistorier sa...

Kan inte förstå hur ont det gör men hoppas att du vet att många tänker på dig. Kram.

Hanna sa...

Ta hand om dig Linn. De fina minnena försvinner aldrig. <3

Christel sa...

Åh, fy fan. Jag beklagar sorgen så ofantligt mycket.

Sofia sa...

Stor kram Linn!

Matilda sa...

Finaste Linn! Massa massa kramar!

felicia sa...

♥ ♥ ♥

4everfine sa...

Jag är så ledsen för att ni inte fick ha henne kvar och nu måste lära er ett nytt liv. Tänker massor på dig. KRAM

anna sa...

Beklagar verkligen. Kram

Johanna sa...

Beklagar sorgen <3

Anonym sa...

Jag vet inte vad jag ska säga annat än att jag skulle vilja ge dig en megastor jättelång kram fast vi aldrig träffats. Så otroligt ledsen för er skull.

Louise Lfthmn

lingman sa...

Även jag har tänkt mkt på dig senaste tiden. så ledsen för dig. Kram

Lina sa...

Inga ord. Bara kärlek <3

Haren sa...

Så otroligt ledsamt att läsa! Att någon inte längre finns är något så oerhört och ogreppbart. Stor stor kram

Jessie sa...

Åh, fina du. Vet inte vad mer jag ska skriva så; KRAM! <3<3<3<3<3

Maria sa...

Allt deltagande och beklagande från mig till dig. Tänker på dig mycket nu. Vet inte vad jag ska säga, men ville säga något. Kram.

Mirijam sa...

Åh så oändligt sorgligt Linn. Jag beklagar verkligen från djupet av hela mitt hjärta! Massa kärlek!

S sa...

Jag vet inte vad man skriver för det finns liksom inte ord. Jag tänker på dig och dina nära, och tänker från och med nu ta vara på varje stund med min familj. tusen kramar och kärlek.

Louise sa...

<3

Helene - Mitt så kallade liv. sa...

Vill dela med mig av den finaste dikt jag vet. En dikt av Mary Elizabeth Frye.

Do not stand at my grave and weep
I am not there. I do not sleep.
I am a thousand winds that blow.
I am the diamond glints on the snow.
I am the sunlight on ripened grain.
I am the gentle autumn rain.
When you awaken in the morning’s hush
I am the swift uplifting rush
Of quiet birds in circled flight.
I am the soft stars that shine at night.
Do not stand at my grave and cry;
I am not there. I did not die.

<3

Johanna sa...

Åh Linn, det är så oändligt ledsamt att läsa. Jag både förstår och inte förstår, men känner med er gör jag enormt mycket. Med dig, din syster, din pappa. Med alla de andra. Döden kanske inte heller är elak i sig, men den gör jävulskt ont när den händer, i dem som är kvar.

Har tänkt på dig mycket. Vad fint att ni haft en sådan fin sista tid och att din mamma lämnat efter sig så mycket härligt. Tusen kramar.

Linnéa i Colorado sa...

Det gor ont i hjartat att lasa, alla tankar till er.

Anonym sa...

Så oerhört sorgligt Linn. För dig och hela din familj. Mina varmaste tankar. Kram, Mia H

Linn sa...

Åh, tack hörrni! Massa kramar och hjärtan och grejer!

Josefine sa...

Det låter som att ni fick många fina stunder sista tiden. Ta hand om dig och er. Massa kärlek och kramar. Jag önskar att mammor och pappor aldrig dog.

Lisa sa...

Åh, nej!!! Vad ledsen jag är för din och er skull. Du skriver fint och klokt och jag vill krama dig hårt.

Anonym sa...

jag saknar ord. är så ledsen för din skull, för er skull. tusen kramar.

//sonja