Tomheten

Fast jag ibland vill skrika rakt ut av irritation över att vara tre vuxna människor samexisterar i en liten lägenhet så tar det tre sekunder efter att dom har gått ut genom dörren tills dess att den stora tomheten sätter in. Dom är så fina mina parentsar. Så himla bra. Nu ska jag försöka ta mig igenom lite böcker och sen skriva uppgiften för kursen som ska vara inne imorn. Jag är sjukt omotiverad. Det är faktiskt fantastiskt tråkigt att läsa andras dåliga texter. Vill egentligen bara läsa Emsters och min egen och fokusera på det. Om vi säger att den här kursen kommer få en fruktansvärt dålig utvärdering så är det ingen underdrift. Tur att det finns andra folk som är helt smarta och bra som orkar läsa min text och liksom tycka. Jag ska tänka på deras ord så kommer säkert inspirationen.