Jag tänker väldigt många tankar just nu, men dom vill liksom inte fastna i nedskrivna ord. Det är lösrykta tankar som kräver så mycket mer i textformat; en förklaring, ett förtydligande. Inte ett ursäktande. Som att jag undrar lite varför så himla många är vegetarianer och sopsorterar och tycker synd om djuren, men dom stannar inte och hjälper en tant när hennes matkasse har gått sönder. Dom pantar burkar, men dom skruvar på sig och kommer med en ursäkt när någon behöver en axel att gråta emot. Är det lättare att engagera sig i det praktiska än i det emotionella? Är det lättare att bocka av färdiga listor på saker man kan göra för att vara en bra person än att faktiskt öppna ögonen och se hur man kan vara en bra person?
Jag menar inte att det behöver vara antingen eller. Såklart inte. Men jag undrar lite över varför jag upplever att det är viktigare att vara klimatsmart än omtänksam?
Jag äter kött jättejätteofta. Jag dricker kaffe och jag slänger ibland batterier i soporna. Jag vet att det är skitdåligt för miljön, men jag gör det iallafall. För att jag är lat. För att kött är gott. För att jag är en tröttare människa utan kaffe. För att jag är dumihuvet if you will. Men jag tror att jag är ganska omtänksam. Eller så är jag inte det, det kan väl bara folk jag känner tala om. Jag försöker iallafall.
Men det känns värre att erkänna att jag inte sopsorterar än vad det gör att erkänna att jag ljög för en kompis och sa att jag var tvungen att jobba och inte hann käka frukost ihop för att jag skulle få sova längre.
Är det inte en viss snedfördelning då?
Inlägg
Bluff eller på riktigt?
1 timme sedan
6 kommentarer:
Jag håller med! Jag kan själv vara ganska nitisk när det gäller att vara klimatsmart. Även om sopsortering är mitt allra sämsta och jag trodde kaffe var okej om det är rättvisemärkt? Men samtidigt önskar jag att vore mer omtänksam, för människor är ändå det viktigaste, men det är jag mkt sämre på än att inte flyga och köpa ekologiskt.
Jag är också med i en antirasistisk organisation men vet inte hur mkt av det som märks i vardagen. Att jag tycker alla människor är lika mkt värda.
Jag brottas med de här frågorna, kanske för att jag upplever att jag har bra värderingar men samtidigt är ganska otrevlig och cynisk till personligheten. Därför försöker jag få utlopp för "godheten" genom att vara miljöfacist kanske. Äh, vet inte. Men bra skrivet!
Jag funderar rätt mycket på det där med. Å ena sidan skulle man ju vilja att alla var lika bra på allting, hjälpa tanter bära tunga matkassar OCH vara vegetarianer OCH höll brandtal om klimatförändringar så fort tillfälle gavs. Men jag vet inte. Känns som att alla borde ha en lägsta-nivå i sitt medvetande, vissa saker borde sitta i ryggraden, som att man hjälper någon som trillat eller att man inte slänger batterierna i soporna (jag är inte bättre själv på det). Engagemang är en annan sak. Jag tror, som jag skrivit tidigare, att man får vara glad om folk är engagerade i EN sak, för det är inte många som är det, ens.
ylva: såklart är alla sätt att 'vara bra' bra, men vi kanske allihopa ska tänka lite mer på att vara goda i det lilla och i vår närhet?
Skrållan: Javisst, klart man önskar att alla skulle vara bra på allt, men det är ju inte speciellt realistiskt. Jag är väl den första att säga att jag verkligen inte är gör allt det där. Jag håller också med om att man väljer vad man vill engagera sig i, om man ens väljer att engagera sig. Men jag tänker faktiskt inte så mycket på engagemang i just det här fallet. Jag tänker mer på varför människor struntar i sin närhet och gömmer sig bakom att man är världsfadder eller äter ekologiskt och därmed 'drar sitt strå till stacken'? Som om det skulle vara ett skäl till att inte säga ifrån när någon blir mobbad eller inte hjälpa till när någon blir slagen.
Och om vi bortser från engagemangsbiten så tycker jag faktiskt inte att man ska nöja sig med en sak. Jag tycker att det finns viss rätt att kräva att människor tar ett visst ansvar för sig själva och varandra på ett aktivt sätt i sin vardag.
Uttryckt på Lunarstormska:
*smyger in och vill mest bara säga att jag delar dina tankar*
Jag tycker det är gulligt hur du måste liksom varna innan du stjärnskriver.
Absolut! Och där gör jag fel, jag kompenserar upp mitt braiga miljötänk och ba: det är inte så viktigt att jag är snäll. Inte så bra av mig. Försöker bli bättre.
Skicka en kommentar