Josefin undrar om man automatiskt blir matlagningsintresserad när man blir vuxen? Och om man ser det som en ynnest och en avslappning att laga mat när man blir gammel?
Först blev jag mest ställd över att nån ser mig som vuxen, men herregud, jämfört med josefin så är jag ju en jävla kärring, så jag förstår dig hörru.
Men det här med matlagning nu då. Vet du Josefin? Jag vet inte. Jag gör det. Men jag älskar mat så det är väl därför. I och för sig kunde jag laga typ två rätter utan att följa recept till punkt och pricka när jag var typ i din ålder varav bägge var med arlas färdigsmaksatta creme fraishe, så det borde väl finnas hopp kan man tycka. Men lite är det ju så att man typ måste laga mat för att överleva och med övning kommer ju timing. Man lär sig när pastan kokar och hur lång tid det egentligen tar att steka bacon och framförallt så har jag lärt mig att nästan kockhacka, vilket gör att det tar ungefär 15-20 minuter att laga en rätt okej maträtt.
Sen tror jag att det är lätt att krångla till det. Man behöver inte krångla till det. Finmat är god mat, inte nödvändigtvis krånglig mat. Min bästa bjudrätt är random rotfrukter och paprika i bitar, några hela vitlöksklyftor med skal och allt och en näve körsbärstomater i en ugnsform med olivolja och salt. Sen lägger man baconskivor ovanpå så det täcker och ställer in i ugnen i typ 30-40 minuter tills grönsakerna typ är mjuka. Det och creme fraishe med pressad vitlök och du har en garanterad succé. Total tillverkningstid minus ugnstid 5-8 minuter.
Men nu ska jag vara lite tantig också: det är roligare att laga mat i ett rent kök. Jag städar medans jag lagar eller direkt efter. Att ens tänka tanken på att laga mat när köket är rörigt kan ju ta död på den bästa. OCH! Köp en bra kniv. Stor-Ica har en asbra som heter typ Prima för typ hundralappen. Den är det bästa jag har varit med om. Matlagning blir tvåtusen gånger roligare, jag lovar!
Och du, man måste inte laga mat varje dag. Ibland käkar jag överblivna helgchips till middag. Man behöver fan inte vara så jävla duktig flicka hela tiden heller.
Inlägg
Bluff eller på riktigt?
1 timme sedan
3 kommentarer:
fina fina du! tack för fint inlägg och fin kommentar. jag hoppas att du inte tog det som att mitt inlägg var en reaktion på dig och din blogg, det handlade enbart om min egen ångest inför "livspusslet" (alltså haha, fattar inte att jag just använde det ordet men..hur ska man annars beskriva det?) och att jag ibland ifrågasätter hur fan jag ska orka, att jag aldrig lär mig att balansera livets olika komponenter.
du har så rätt så rätt så rätt och jag VET det egentligen, att jag inte behöver vara duktig hela tiden. i slutändan får jag alltid disken diskad och lägenheten städad och jag..jag vet inte. jag är bra. hoppas bara att jag får in kockhackningarna snart!
öh, ja. dålig kommentar. jag ville mest säga: tack, du är väldigt vettig, förlåt om det blev ett påhopp på dig för det var inte inte inte så jag menade! kramkramkram
ps. efter att ha läst det här tog jag tag i mig själv lite och lagade den där jäkla soppan eftersom jag var tvungen (började få slut på matlådor) och det gör mig väldigt stolt över mig själv eftersom jag har så jäkla ont i kroppen att jag knappt kan andas. disken kan vänta till en annan dag.
Nej men Josefin! Såklart tog jag inte det som ett påhopp!(!!!) Jag menade att peppa dig, inte att verka värsta bitchig. Jag är likadan som dig när det gäller så himla mycket av det du skriver och vet hur det känns med den där pressen. Menade bara att man faktiskt inte behöver vara så jävla duktig hela tiden. Lika mycket till mig som till dig.
kram på dig!
åh, jag tänkte att det var så men jag ville bara försäkra mig! tack och kram! (när jag stod och lagade mat tänkte jag - töntigt - att det är så jävla jävla bra med den där bloggen för jag får så mycket pepp och jag vet inte. ibland, ofta, tänker jag på kommentarer jag får och så hittar jag en lösning sen. precis så blev det idag, jag orkade pga dig. låter kanske jättekonstigt/töntigt men är sant sant.)
Skicka en kommentar