The battle begins

Peppe undrade igår vad hon skulle skriva om och när någon föreslog resande så tyckte Peppe att det kan man väl inte skriva om för det är ju inte politiskt korrekt med flygande och så. Och då tyckte jag att hon skulle skriva om varför det är så viktigt att vara politiskt korrekt och utmanade henne på ett bloggbattle. Nu har Peppe kastat den vita handsken.

Peppe! Att rasister, sexister, homofober och andra jag säger bara vad jag tycker-idioter gömmer sig bakom att det är tråkigt att vara politiskt korrekt är sjukt. Där håller jag med. Men de åsikterna är för mig inte att vara politiskt inkorrekt, de är människoförtryckande och för mig är det faktiskt två skilda saker. Att förtrycka eller förnedra är aldrig någonsin okej och därför tycker jag att det ska särskiljas från att till exempel slänga batterier i soporna.

Såklart ska man inte slänga batterier i soporna, men man ska heller inte flyga (utsläpp), åka bil (utsläpp), äta kött (äta djur: fyy och utsläpp), köpa kläder (bomull är BAD för miljön liksom barnarbetet och kemikalierna), se på teve (man blir dumihuvet), äta snabbmat (fy!), måla naglarna (kemikalier/miljön), färga håret (samma) eller i princip något annat som finns i västvärlden idag. Man ska däremot baka surdegsbröd, köpa alla kläder second hand, färga håret med henna, laga ALL mat från scratch, cykla, hemestra osv.

Och det vore ju gulligt om världen såg ut så. Men det är fan skitjobbigt att vara sådär jävla duktig hela tiden. Och där tror jag att det är viktigt att erkänna att man brister ibland för att slippa känna sig som världens största bov för att man tar en välbehövlig semester i Budapest. Jag tror, och det här är typ hela min människosyn baserad på, att vi behöver höra att alla andra inte är så jävla perfekta heller hela tiden, utan att vi är mänskliga och gör fel ibland. För då blir inte fel moralpanik! återfödelse som vandrande pinne! utan något som händer och som vi kanske till och med kan skratta lite åt innan vi rättar till det.