Igår när jag var på mitt allra bästa humör (ehum) så var det en ganska bra tröst som låg i brevlådan när jag kom hem: Sara Ohlssons Jag är tyvärr död och kan inte komma till skolan idag. Om vad jag tyckte om den läser ni här. Klickklick.
Som folk är mest, fast kanske lite mer öppet grinig. Jag har en man och två barn och ett hus i en småstad. Förut var jag en sån som läste böcker och drack öl, lagade mat och var härlig. Nu är jag mest en morsa med för lite tid som käkar kycklingpinnar och förtielva pastor med tomatsås.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar