söndag, mars 20

I never liked goodbyes

Det är alltid lika svårt att åka hem efter en helg i det andra hemmet. Kök på 4kvm vs kök på 34 kvm. Ett vardagsrum vs två. Ingen uteplats vs världens största trädgård. Ja, ni fattar grejen. Och så den där lilla känslan av att vara hemma i hjärtat. Blodsband och allt det där.

Och lilla morfar. Rödögd och ensam med finporslinet och blommorna och minnena. Ajje.

4 kommentarer:

Matilda sa...

Åh jag vet känslan. Mormor med blommiga porslinet och rosa soffan. Får mig att gråta en skvätt. Bara dina ord får mig att känna känslan. Ledsamt att vara långt från hem-hemma ibland.

emster sa...

menåh, kram till morfar!

Sofia sa...

Ajje!

Linn sa...

Matilda: Ja, det är ju det. Efter Australien så känns dock Stockholm-hem som typ grannar, så ångesten är lite mindre nuförtin. Men lilla mormorn och morfarn blir ju inte mindre ensamma för det.

Emster: morfarn tackar och tar emot.

Sofia: jaa.